Vila i frid.

 

Min lilla cirkusprinsessa mår inte dåligt längre. Hon har fått frid. De sista dagarna var en plåga för henne. Det gick inte längre att blunda för det faktum att hon inte hade livskvalitet längre. Hon kommer alltid att ha sin alldeles speciella plats i våra hjärtan.

Nu ska vi minnas allt denna lilla sockertopp gett oss. Alla cirkuskonster hon lärde sig snabbare än blixten och ivrigt körde igenom hela repertoaren så fort klickern kom fram. Denna hund som aldrig behövde tränas i varken koppelgående eller inkallning. Hon bara fanns där. Alltid. Nära. Trogen som få. Alltid pigg på bus och jobb. Hon som visade retrivrarna i huset hur man apporterar. Bäst av alla. Tills den där jävla sjukdomen slog till. Sakta har den brutit ner henne alldeles för tidigt. Nästan tio år blev hon. Det är lång tid för somliga raser men inte för japansk spets som ofta blir väldigt gamla. Varför inte min Alma?

Känslan är väldigt konstig här hemma. Sorgen blandas med lättnad för att det är över. Hon slipper kämpa längre. Jag slipper ha dåligt samvete för att jag blundar för kalla fakta. Att jag vet att jag gjort det enda rätta hjälper dock föga idag. Jag saknar min lilla tös som hon var innan sjukdomen. Vi kommer alltid att älska dig även om vi inte kan krama om dig längre. Sov gott!

Kram

9 okt 2013

Comments powered by Disqus