Vatten på min kvarn.

Godmorgon!

 

 

Jag. En kundvagn. En hiss. Kö. Emporia.Jag blir tillsagd av ett par som står och väntar på hissen att jag måste tala om vilken våning jag ska till så vi kommer i rätt ordning in i hissen. Okidoki! No problems! Trevligt med människor som tar intivativ till att få saker och ting att gå smidigt. Jag ska till våning fem och dom till våning fyra. Alltså ska jag in först. Dom står i vägen och jag hinner inte runt dem förrän hissdörrarna går igen och hissen försvinner.

 

 

 

Nu skulle man kunna småskratta lite och lugnt trycka på knappen igen och vänta på hissen men icke dessa två inte. Jag blir utskälld efter noter för att dom nu var tvungna att vänta flera minuter på ny hiss vilket kvinnan i sällskapet mycket högljutt talade om för mig. "Jag hatar sånt här!" vrålade hon. "Jag har en hund hemma som väntar!" fortsatte hon.

Hissen kommer. "Du får plats då!" fnyser hon till mig. Nej, tack jag tror inte det tack. Jag väntar på nästa hiss . Jag och en man som inte heller ser så bekväm ut med att dela ett litet utrymme med en människa som låter som om hon är beredd att ge sig på oss.  Vi var dessutom rädda att hon skulle explodera i småbitar och skada oss.

Det var inte den enda som gav sig på mig, man trampade mig på tårna, körde på mig med vagnen och irriterat talade om för mig att inte sätta brickan med disk så nära dem. Jag försökte bara tömma bordet där jag hade tänkt sätta mig för att pusta ut och äta lunch.

Vad jag menar med rubriken? Jo, om julhandlandet ska försätta människor i ett läge där man gör sig ovän med de flesta i sin omgivning undra jag om det verkligen är värt det? Måste vi ha så många "måsten"? Jag menar vi har taggat ner väldigt mycket på våra måsten och trots detta är vi där varje år. Bland alla stressade människor som gör att jag kommer hem på ett humör värre än en sårad grizzlybjörn. Bara för att jag inte rört mig tillräckligt snabbt eller satt min bricka på fel ställe.

 

 Då får jag vatten på min kvarn och min idé låter mer frestande än någonsin:

Nästa år ska jag fira jul på mitt vis. På en ö i värmen. Långt ifrån alla stressade julfirande människor. Jag, en solstol, en bra bok och en kluckande strandkant. Kommer inte att hända men visst hade det varit skönt.

Nåja, nu är skåpen fyllda. Det vi har glömt struntar vi i.

God Jul!

Ha en underbar dag!

Kram

 

23 dec 2014

Comments powered by Disqus