Roligare än någonsin.

Godmorgon!

Har ingen aning om vad jag ska blogga om idag. Ska jag fortsätta tjata om hur fantastisk söndagen är varje vecka numera? Jag kan tala om att söndagskvällar numera tillbringas i ett komaliknande tillstånd. Jag är helt slut när jag sjunker ner i soffan. Ett fruktansvärt skönt tillstånd kan jag tillägga. Finns det något så tillfredställande som när man vet att man gjort en dags bra jobb? När man känner att man gjort bra ifrån sig och är nöjd med sin insats? Det är fullt ös varje söndag och jag måste se och höra allt för att sedan under analysstunden veta vad varje hund och ägare upplevt. Viktigt. Jag skäms inte ett dugg för att säga att jag gjort en bra insats. För det har jag.

Det är väldigt svenskt att man inte får ge självberöm. Har jag gjort något bra ska jag också kunna få njuta av det utan att skämmas. Jag kan lova att jag är lika självkritisk om jag inte gjort vad jag ska. I går fick jag in ett par fullträffar där jag fick ägarna att avvakta lite för att hundarna skulle få agera fullt ut och få lösa det som eventuellt skulle ske på det för hundarna naturligta sätt. Det blev inget bråk. Jag kunde se att det inte skulle bli det och kunde visa ägarna hela spektrat av signaler hundarna gav varandra. Jag jublade inombords när hundarna agerade precis som jag förutsett. Visst jag kunde ha haft fel men lite erfarenhet har jag och här blev det en lektion av läsandet av hundarna som var väldigt nyttigt för både Turbo, Harry och ägare. Jag var väldigt nöjd med mig själv efteråt. Ja, jag säger det lite stolt.

Vid ett annat tillfälle, med en hund jag inte träffat innan, blev det en liten situation där vi fick gå in och bryta och då fick jag visa hur man gör det. Inget allvarligt alls men nyttigt även det. Både ägaren och jag lärde oss att just den hunden inte klarar mer än en liten stund i lekhagen och nu vet vi det till nästa söndag och kan gå vidare med att lära honom hur man umgås.

Doris fick en fästman. En springerspaniel som är så förälskad så. Skit i att du inte löper vi kan väl ha lite sex i alla fall tycktes han säga. Han hade bara Doris för ögonen och struntade helt i de andra hundarna och Doris var lika förälskad hon. De här två får vi nog dela på annars får lilla Dante inte lära sig något annat än att öva sig på parning. Det var inte riktigt meningen med den här kursen.

Vi lärde oss att vi ska dela på bröderna boston och att lilla Mio är skiträdd för stora Harry och Trojas matte, har egentligen inget att lära sig om sin hund, men för Troja är det väldigt nyttigt umgänge. Hon bjuder in till lek numera. Lilla Tinja måste lära sig att inte skydda matte och på tal om stora Harry så har han blivit en av de stabila, trygga hundar som vi kan använda till att lära de andra hundarna att bara gå och umgås och inte busa hela tiden. Han har blivit en riktig klippa den kära dunderklumpen. Husse kan vara så stolt över honom idag. Den vita schäfern Disas matte kunde stolt konstatera att Disa inte alls är bufflig i leken och gärna går in för att att stötta den hund som är lite osäker. Hon har ett fantastiskt bra hundspråk som ingen hund kan missförstå. Nästa söndag kanske jag kommer ihåg att ta fram kameran.

Jag får jobba hårt. Jag är mycket trött efteråt. Jag är även väldigt nöjd när den långa söndagen är slut och jag står och diskar efter fikan där alla låtit sig väl smaka på Björns goda äpplekaka. Jag summerar och analyserar för mig själv när jag står där med händerna i diskvattnet och jag konstaterar att jag har roligare än jag haft någonsin i livet.

Ha en underbar dag!

Kram

29 okt 2012

Comments powered by Disqus