Tillbaka till grunden.

Godmorgon!

Just nu har jag ett par hundar på kurs som av olika anledningar har "tappat" det. Saker som de kunnat som en smäck tidigare har försvunnit lite. Arbetsglädjen har dämpats. Olika icke önskvärda beteende har uppstått osv. De har alla olika "problem".

Nummer ett är att jag inte ser detta som ett problem. Jag väljer att se på det lite annorlunda. Jag tror nämligen att om man ser det som problem lägger man också lite av skulden på hunden. Vilket inte är riktigt rättvist. Jag ser det istället som en utmaning. Det blir betydligt roligare att jobba med det då. :)

Beroende på utmaningen så anser jag att det ofta inte spelar någon roll varför problemet uppstått. Om det inte rädsla inblandat. Då är det alltid bra att veta detta men jag är inte säker på att man alltid måste behandla problemet annorlunda för det. Nu kan jag känna en del protestera när de läser detta men jag hävdar ändå att det är så. Oavsett vad vi ska lösa problemet med så är det hunden i fråga vi ska jobba med och alla som jobbat med hundar som har olika problem vet att många, många gånger handlar det om att bygga upp självförtroende och att man måste jobba med hundens inställning till det som är problemet. Det är lösningen på det mesta. Omgivningen kan vi inte göra något åt så vi har bara hunden själv att jobba med. Har den problem med att möta andra hundar t ex kan vi bara jobba med den egna hundens sätt att hantera mötet. Den andra hunden kanske bär sig åt som en monsterhund och det kan vi inte göra något åt. Anledningen till att vår hund har svårt i mötet har ingen betydelse här tycker jag. Vi jobbar med inställningen till det inget annat. Rätta mig om jag har fel.

För de hundar som "tappat" kunskaper gäller samma sak. Visst är det bra att veta varför men det förändrar inte hur vi ska arbeta med det så egentligen har det inte så stor betydelse. Här anser jag att man måste släppa allt och gå tillbaka till grunden. Behandla hunden som om den kan noll. Det är det enda rättvisa för hunden. Frustrerande ja men nödvändigt. Att ställa krav på hunden i det läget blir bara en källa till irritation och i slutändan går det ut över hunden även i detta fallet.

Sen har vi det klassiska. Ägaren som ställer för stora krav på sin hund för att man tycker att den borde kunna det. Aja baja, säger jag. Hunden borde inte någonting. Det handlar inte om något annat än arbete. Från ägaren. Ordet borde får inte förekomma i hundträning. Hunden borde ingenting. Den gör bara det vi har lärt den. Gör vi inte jobbet får vi inte lägga något ansvar på hunden. Den har inget ansvar alls i träningen. Den ska bara vara glad och lycklig när den jobbar inget annat. Allt annat är vårt ansvar. Jag blir lite frustrerad när jag dessutom ser att hunden är jätteduktig och att ägaren har för bråttom med att ställa krav. "Han kan ju detta!" "Ja, men inte just nu!" Ödmjukhet mina vänner. Ödmjukhet för det faktum att det är levande varelser vi arbetar med som inte "borde" någonting. Mixa en jävla massa glädje med i spelet så ska du få se så långt du kan komma.

Mitt jobb är att ta hand om både hund och ägare. Något jag gör mer än gärna. Det finns alltid tid och plats för det. Men bara om du är beredd att lägga ner det jobb som krävs. Allting går att fixa. Rätt inställning är en nödvändig början.

Ha en underbar dag!

Kram

19 sep 2013

Comments powered by Disqus