Tillbaka igen.

Godmorgon!

 

Tänder lampan över köksbordet. Sätter mig och suckar lite. Ledig tisdag. Kurserna på tisdagarna avslutades förra veckan så till nästa omgång börjar har jag ledig tisdag. Lyxigt. Äh, nej. Tråkigt. Ja. Eller nej. Jag har så mycket annat att göra så jag hinner nog inte ha tråkigt.

Nåja, tillbaka till köksbordet. Här sitter jag och känner att jag nu har rättat in mig i ledet igen. Med en bestämd dask på handen har jag sagt till mig själv att sluta vela hit och dit. Varför chansa? Det är alltid en chansning när man skaffar ny hund och i mitt fall är det viktigt att den funkar på jobbet. Hunden måste vara social, lättlärd och med lite motor i. Det finns ett sätt att så långt det är möjligt försäkra sig om detta: håll dig till det du känner väl till. Det blir en welsh springer spaniel. Så nu är det bestämt! Jag är nöjd med mitt val. Nu ska det bara realiseras också. En valp hittåt, tack! Jag är valpsjuk till tusen. Träffade en liten goding igår som inte alls är en welsh men väl valp. Blandning mellan cairn och schnauzer som jag givetvis förälskade mig i. Det räcker att det är en valp just nu. Om jag ska göra som det är tänkt får jag vänta ganska länge till och frågan är om jag kan det. Det finns en risk att hjärtat spricker av längtan! Nu ska jag sluta tjata om valp här på bloggen. Jag lovar! Sa jag med korsade fingrar och ett finurligt leende i mungipan. Jag är tillbaka igen så kan vi väl säga. Welsh springer spaniel familjen here I come!

Ett litet förtydligande vill jag även göra vad gäller Selma. Hon har inte dramatiskt blivit sämre. Vi har inga planer på att låta henne somna in ännu. Jag kan ta att hon är en aning inkontinent, att hon inte kan hänga med som hon gjort tidigare och att vi får det lite besvärligare som husse och matte. Så länge hon inte lider. Jag skiter fullständigt i hur gammal hon är. Åtta ålder är ingen ålder nej men hon ska ha livskvalitet annars får hon sluta på denna jord. Hur ont det än gör. Vi är inte där ännu. Hon knixar på så gott hon kan. Så länge hon ler när hon kommer till mig för att få lite kli bakom örat så får hon vara hos oss. Jag var bara så otroligt ledsen igår för att hon inte springer som Doris. Att hon inte kan komma upp ibland och inte vill följa med ut. Det gör också ont. Kanske mer ont än att låta henne somna in. Jag kommer, när det är dags, att ta beslutet utan att fråga någon. Selma och jag avgör. Vi är alltså inte där ännu. Vi följs åt ett tag till. På Selmas villkor.

Ha en underbar dag!

Kram

30 sep 2014

Comments powered by Disqus