Svåra beslut.

Godmorgon!

Idag handlar min blogg om svåra beslut som rubriken antyder. Det svåraste beslutet varje hundägare förr eller senare står inför om inte hunden har vänligheten att vid hög ålder somna in i sin bädd. Avlivning. Själva ordet gör ont och ger mig en klump i halsen. Man vill värja sig från handlingen genom att kalla det annat så som somna in men inte blir det lättare för det.  Om hunden är gammal och inte längre har livskvalitet (vilket också är en svår bedömningsfråga) borde det vara lite lättare men det är oftast inte det. Men nödvändigt.

Vid några få tillfälle har hundägare genom åren velat ha min hjälp med att ta beslutet och då har det inte handlat om gamla sjuka hundar utan hundar med beteendeproblem. Jag kan säga här och nu att jag aldrig, aldrig kommer att råda till avlivning till någon annan hundägare än mig själv. Det ansvaret tar jag inte på mig. Det handlar inte om feghet. Jag anser inte att det är min plats att ta ett så svårt beslut till någon annan. Jag inser att det är för att få stöd för sitt beslut som man frågar mig. Kanske t o m anser att jag har så pass stor erfarenhet att jag är rätt person att fråga men det ansvaret vill jag inte ha på mina axlar. Handlar det om en gammal sjuk hund kan jag kanske tänka mig att stötta i beslutet men aldrig att det skulle komma från mig. Aldrig.

Handlar det om en hund med beteendeproblem så kan jag säga att jag inte hittills träffat någon hund som jag ansett inte går att hjälpa. Kanske genom omplacering men inte avlivning. Anser man att man inte själv kan eller vill lägga ner jobbet för att komma tillrätta med hundens problem finns det kanske någon annan som är beredd att ta jobbet. Man är inte en sämre hundägare för att man omplacerar en hund som inte fungerar i familjen. Tvärtom kan jag tycka. Ge hunden en chans hos någon annan. Jag anser, och nu är jag kanske hård, att man måste göra allt i sin makt för att undvika avlivning och inte ta den "lätta" vägen för att det är det enklaste för en själv. Det finns människor som kan hjälpa. Oftast. Det finns säkert de fall där det inte går att hjälpa hunden men innan man tar det beslutet måste alla vägar vara testade. Hundpsykologer, kunniga hundtränare eller som sagt omplacering.

Hur genomtänkt ens beslut att skaffa hund än är kan man hamna i en situation där kanske ens vardag ändras till nackdel för ens hundägande, man kan hamna snett och få problem med hundens beteende, hunden kan råka ut för saker som ändrar dess beteende så problem uppstår, man kanske inte har haft tillräckligt med kunskaper när man fostrat hunden och kommit fel där. Det finns en massa anledningar till att det inte fungerar men att ta till avlivning måste alltid, alltid vara den absolut sista utvägen och jag är ledsen men jag kan inte vara den som tar det beslutet för någon annan än mig själv.

Ha en underbar dag!

Kram

9 jan 2013

Comments powered by Disqus