Summering.

Godmorgon!

Sista andetaget på 2012. Det är dags för summering. Om jag endast ska använda ett par ord får det bli fantastiskt och lite tråkigt. Jag väljer att sätta fantastiskt först för det är det som ger den starkaste känslan när jag tänker tillbaka. Hösten har varit omtumlande, mycket jobb och rena räkmackan medan tiden innan var fylld av oro och beslutsångest. Jag var beredd att lägga ner allt vad hundträning heter och vilken tur att jag inte gjorde det. Då hade jag inte kunnat säga att året även varit fantastiskt.

Allt innan hösten var inte trist. Vi hade en härlig semester i husvagnen där vi upptäckte Öland. Märkligt att man aldrig varit på Öland innan när man trots allt inte bor så långt därifrån. Vi beslöt oss för att vi en dag ska flytta dit. Det var ett lätt beslut. Öland gick rakt in i våra hjärtan. Varför kan jag inte riktigt förklara. Om vi verkligen kommer att hamna på Öland med alla våra ägodelar vet jag inte men att planera för det är väldigt roligt. Lite fördröjning blir det nog för just nu vill jag inte för allt smör i småland lämna det jag byggt upp på min hundskola. Men en dag.....

Oron för min gamla mor har varit väldigt påtaglig i år. Snart nittio år gammal och trött och jag inser att hon inte kommer att vara kvar i alla evighet. Två inläggningar på sjukhus har det varit. Snart kommer hon hem igen och vi får se hur länge det går att ha det som vi har det. Jag har varit ledsen många gånger under året på grund av olika saker som har med henne att göra och mitt något komplicerade förhållande till henne och några andra har ibland försatt mig i ett tillstånd av ångest. Nu hanterar jag det och blir inte längre så ledsen som jag blev innan. Det känns bra men oron finns så klart kvar. När hon legat på sjukhus har jag blivit än mer övertygad om att det är det rätta att hon bor hemma och ska göra det så länge det bara går. Det är då hon mår bäst. Vi får ta det jobb det innebär. Så är det bara. Hon ska få ha det som hon vill. Punkt.

Jag har gjort mig av med en hel del orosmoment under året och när det blev höst vågade jag ta steget full ut. Jag är en person som vill ha ordning och reda och nu har jag det. Om jag inte får full beläggning på mina kurser drabbar det bara mig och ingen annan. Det har gått över förväntan och oron över att inte få vara kvar på mitt älskade Svågertorp har gjort en helomvändning istället. Det tog några månader av oro och förtvivlan och den känslan när jag fick klart för mig att jag får vara kvar och att den nya ägaren vill utöka samarbetet istället försatte mig i ett tillstånd av ren och skär lycka. För mig finns inget bättre ställe att vara på. Inhägnat, upplyst och inget kladd på marken när det är dåligt väder och dessutom närhet till affären där allt man behöver finns tillgängligt med kunnig personal som jag har väldigt bra kontakt med. Finns inget bättre läge. Att jag dessutom fått ett väldigt bra samarbete med ägaren på Arken i Korsholm, Hörby gör ju inte saken sämre. Tur? Jag vill tro att jag haft en del med detta att göra även om det ligger lite flax i det också.

Mitt självförtroende har växt till oanade höjder under 2012. Jag vågar lita på mina kunskaper på ett sätt som jag inte tidigare gjort. Jag är bra på detta. Hela tiden lär jag mig nya saker. Fantastiska människor och underbara hundar som utvecklas framför mina ögon och jag får vara en del i detta. Fantastiskt. Jag har fått vänner som jag inte kan få nog av. Hundnördar som jag.

Mina barn mår bra i bra relationer. Där behöver jag inte heller oroa mig. Även om man som mamma alltid gör det lite i alla fall. Jag försöker låta bli. Dom är fantastiska mina barn. Som mamma ska jag säga så.  Jag tror jag hade sagt det ändå. Dom är omtyckta av fler än mig. :)

Det har inte enbart varit guld och gröna skogar 2012 men jag väljer att fokusera på det goda och lämnar det andra därhän.

Den uppmärksamma läsaren har nog noterat att jag använt ordet fantastiskt ganska många gånger i dagens blogg. Det får bli det sammanfattande ordet för 2012: Fantastiskt!

Ha en underbar dag och ett gott nytt år!

Kram

31 dec 2012

Comments powered by Disqus