Stor och liten fortsättning....

Godmorgon!

 

 

Jag fick en del reaktioner på gårdagens blogginlägg. Alla positiva. Även från småhundsägare och det gjorde mig väldigt glad. Då gick mitt budskap fram på rätt sätt. För eventuellt behov av klargörande: Alla som kommer till mig på kurser med en stackars hund, stor eller liten,  som har det jobbigt för att den känner att den måste ta till ett beteende som vi aldrig skulle acceptera från en stor hund är fantastiska hundägare! Ni försöker göra något åt det. Ni agerar. Ni bryr er!

Vad jag ville komma åt är det faktum att behovet av att få en hund i balans för att den ska må bra är lika stort oavsett hur stor eller liten hunden är! För hundens skull! Tänk er detta: att alltid var på tå. Att aldrig riktigt våga (om det är rädsla vilket jag som sagt inte alltid tror är fallet) slappna av. Knappt hemma ens. Det som ska vara en trygg plats. Jag skulle nog snabbt gå in i väggen.

En sak jag ville belysa är att acceptansen är så mycket större för att hunden är liten och inte kan ställa till så stor skada. Det är inte det det handlar om. För mig. Det handlar om hur hunden mår. Om anledningen är, om det är en större hund,  att den kan allvarligt skada någon hund eller människa så har man glömt en viktig sak. Hundens välmående. Ja, hunden mår skitbra i det ögonblicket den står där och är utåtagerande. Adrenalinet pumpar och hunden känner sig stor som en jätte. Mår sååå bra. Men mår den hunden allmänt bra? Det kan den göra. Inget snack om den saken. Men det funkar dåligt i vårt samhälle och vårt sätt att ha hund. Det blir konflikter och i värsta fall skador.

Om man försöker göra något åt det oavsett hur man väljer att ta hand om problemet så är man en bra hundägare. Om man lägger ansvaret på andra hundägare som får stå med skammen för att deras hund reagerat på beteendet är man inte en bra hundägare. Ja, vi har totalt ansvar för vad våra hundar gör. Det går inte att göra på annat sätt när man skriver lagar tror jag. 

Om min hund som är stor möter en hund som är liten och den lilla beter sig som en galning på två ben och gör regelrätta attacker mot min är det ingen som reagerar. Detta ser jag varje dag på mina promenader.

Om det är tvärt om skriker världen "bloody murder!" och lägger gärna till saker som "den hunden borde inte få leva!"

I det läget är det ingen som frågar efter hur hundarna mår. Det gör jag. Stor eller liten. Varför känner hunden att den måste agera som den gör? Det är det som det ska handla om tycker jag. Men jag är ju också hundnörd och vill inte säga saker som att det är något fel på någon av hundarna. Varken stor eller liten. Frågan vi ska ställa oss är istället: Vad kan vi göra för att hjälpa hunden, stor eller liten, för att den inte ska känna att den måste göra så här!

Nu tror jag att jag har bloggat nog om detta ämne. För den här gången.

Ha en underbar dag!

Kram

 

 

 

13 sep 2014

Comments powered by Disqus