Stadsträning och tacksamhet.

Godmorgon!

Igår var det stadsträning för valpkursen. Eftersom jag ändrat lite på konceptet och lagt den på vanlig lektionstid istället för på en helg träffades vi på kvällstid igår och kunde i lugn och ro presentera olika underlag och lagom mycket trafik för valparna. Perfekt blev det. Valparna blev väldigt trötta som de brukar bli av en stund i stan där man dessutom ska promenera tillsammans med sina kompisar utan att busa. Det klarade dom galant. 

Nu ska jag bli lite tjatig. Kan inte hjälpas. Jag har världens bästa jobb!! Tänk att jag får umgås med alla dessa härliga hundar och människor. Jag får ibland knipa mig själv i armen för att kolla att det inte är en dröm. Det fyller på ordentligt på kurserna som startar i mars och jag sitter ibland och tittar på min lapp där jag satt streck för varje anmälning. På vissa kurser börjar det bli kris med lediga platser och det är flera veckor kvar till kursstart. Det är underbart men samtidigt lite stressande. Jag kan inte klona mig och veckan har inte fler dagar. Jag ska inte, ska inte jobba mer. Jag får aldrig hamna i situationen att det blir för jobbigt. Det ska vara lika roligt varje gång jag kör till träningen och då gäller det att inte ta på sig för mycket. Det är lätt gjort när man sitter och planerar och tycker att man orkar hur mycket som helst. Man får hålla sig själv i örat lite.

Nu är detta ett angenämt problem. Så klart. Det kunde ju också varit tvärt om. Det gäller att vara ödmjuk. Jag kan bara göra mitt bästa och det försöker jag göra varje dag. Jag är alltid supertrött när jag kommer hem och det är bra. Då har jag gjort vad jag ska. Alla ska bli sedda och få den hjälp de behöver. Individanpassad träning ställer stora krav på mig och jag fullkomligt älskar det! Ingen militärmarscheringslydnad här inte där alla står på ett led och gör samma saker oavsett om hunden fixar det eller inte. Om så alla ska stå och träna på olika saker på kurserna så får det vara så. Jag ska hinna med alla. Det är anledningen till att jag sänkt antalet deltagare på kurserna till max 8 hundar. Kanske inte alla får plats då men jag kan vara trygg i att alla får vad de behöver. Det är bättre än att trycka in så många som möjligt. Ekonomi får aldrig vara det som styr i första hand men tyvärr så är det en realitet. Det måste gå runt.  Det är en av anledningarna (och ökade omkostnader) till att jag höjt priset med en hundralapp till nästa omgång. Det verkar inte spela någon roll. Anmälningarna kommer in i samma takt som alltid och jag är så tacksam för det. Jag får fortsätta göra det jag älskar mest av allt.

Tack alla underbara deltagare för det.

Ha en underbar dag!

Kram

 

 

 

20 feb 2013

Comments powered by Disqus