Sluta förvirra mig!

Godmorgon!

 

Kära stadsbor.

När jag för ett halvt år sedan flyttade "hem" till stan igen fanns det så klart en gnutta lantis i mig som bott i en liten, liten by i tjugofem år. Där man aldrig, jag säger aldrig, passerade varandra utan att säga hej. Alla! Jag tog detta med mig till stan och möttes av tystnad i de flesta fall. Trist tyckte jag men accepterade detta på min morgonrunda med hundarna. Nu är det helt annorlunda helt plötsligt. En och annan flinar upp sig så man blir bländad med ett glatt godmorgon när man möts. Ni kan inte göra så här! Nu säger jag godmorgon till alla oavsett om dom blänger på mig som om jag vore en utomjording eller inte. Skit samma. Jag kan inte hålla reda på vilka man ska hälsa på och vilka som håller näsan i vädret så det regnar in i den! Godmorgon på dig!

På landet hade vi inga cykelbanor. Där höll man sig i kanten av vägen och hoppades att man kom levande hem när traktorerna passerade en så nära att man höll på att följa med. Här i stan går man på gångbanor som emellanåt är kombinerade cykel/gångbana. Vad som är förvirrande är att ibland är de delade med ett vitt steck i mitten men inte alltid. Ingen verkar ha koll på vilket som är vilket. Jag som är förvirrad i grunden går lite där det passar och har upptäckt att det spelar ingen roll. Det susar runt öronen på mig och hundarna och emellanåt är det med livet som insats man väljer var man ska hålla sig. Det verkar aldrig vara rätt oavsett vad jag väljer. Sluta förvirra mig och hjälp en stackars förvirrad kvinna.

Just när jag tycker att jag börjar få koll på läget så händer nya saker som förvirrar mig. Om ni ser en stackare som hälsar hej vilt på alla hon möter och går på det vita stecket mitt i banan så är det jag. Vid min sida har jag två coola golden som klarar det här mycket bättre än jag.

Ha en underbar dag!

Kram

 

17 okt 2014

Comments powered by Disqus