Så var det gjort.

Godmorgon!

Nu är dom på plats. Alla tomtar, änglar, glitter och allt annat som hör julen till. Mycket tidigare än vanligt, Vi ska nämligen fira en minijul med sonen som är besök så idag åker minsann även granen in. Hundarna suckar djupt när jag drar in trunkar och påsar fulla av julsaker och far runt för att hänga taken och fönsterna fulla. Virrar på huvudet och förstår förmodligen inte vad i all sin dar jag håller på med. Det gör uppriktigt sagt inte jag heller. Men. Har man en familj som anser att julen är viktigare än att andas är det bara att hålla god min och sätta tomtarna på plats.

För mig är julen inte så viktig. Det har nog alla förstått vid det här laget. Det är det däremot för min kära äkta hälft. Det bakas klenäter, pepparkakor plus hus, lussekatter och görs julgodis så  jag flyr köket. Ett år fick jag för mig att även jag skulle vara duktig och göra lite julgodis. Jo, godmiddag! Ingen vågade äta det för det såg ut som något jag skrapat upp efter hundarna och efter julen hamnade alltihop i soporna. Timmarna jag svettades över detta vid tillverkningen var nog något av det mest onödiga jag gjort. Det gör vi inte om. När mannen med sin konstnärliga ådra tar tag i det går det ett sus genom publiken. Snyggt jobbat! Rätt man på rätt plats. Och det är inte jag!

När julen är här tar jag plats i baksätet och låter mannen köra och jäklar vad han kör. Sitter i timmar och rimmar, lackar och packar in julklappar. Fnittrar och dräglar över sina påhitt. Mina paket ser ut som om hundarna redan börjat packa upp dem. Rimmen lyser med sin frånvaro och med lacket lyckas jag alltid bränna av bandet med rosetten. Alltid. Dukningen till julbordet tar timmar för att sillburkarna ska smyckas på de mest fantasifulla sätt. Jag låter honom hållas och gör mig upptagen av promenader med hundarna. Disken tar jag! Ut ur mitt kök.

Min jul börjar på juldagen. Dagen som vi inte gör någonting. Alla får ta vad dom vill i kylen när de blir hungriga. Vi sitter och pratar, spelar spel och bara är. Det är vad julen handlar om för mig. Försök inte bjuda hem mig på juldagen. Jag kommer inte. Jag sitter uppkrupen i soffan och njuter av allt som innan julen irriterar mig för att det är så många måsten. Veckorna innan där jag har dåligt samvete för att mannen gör så mycket och jag så lite. Trots att jag vet att han gör det för att han tycker att det är roligt så gnager samvetet för att jag inte kan uppbåda samma intresse som honom. Jag borde ha vant mig vid det här laget. Vi har gjort det i 35 år nu och jag hoppas att vi kommer att göra det i många, många år till.

Ha en underbar dag!

Kram

 

14 dec 2012

Comments powered by Disqus