Reaktioner och reflektioner

Godmorgon!

                                         2012-03-14-122702.jpg

Med tanke på reaktionerna av tacksamma läsare på gårdagens blogginlägg där jag försöker få folk att vara lite nöjda emellanåt känner jag att jag måste spinna vidare på det här med vårt hundägande lite till. Ibland får jag frågan om hur det är att ha tre hundar. Hur hinner du med? Nu ska jag avslöja: Det gör jag inte. Men. Om jag skulle ägna en massa tid till att ha dåligt samvete och jaga livet ur mig för att alla tre hundar skulle få lika mycket varje dag då skulle mitt hundägande inte vara så mysigt som det faktiskt är. Mina hundar har det väldigt bra. Dom får vad dom behöver. Ingen av dem lever ett tråkigt liv. De lever olika liv. Doris som jobbar mycket tillsammans med mig och är nöjd med det, Selma som mår bäst när hon får gå och lulla tillsammans med oss här hemma, Alma som blir överlycklig över att bara få följa med överallt och jobba lite då och då och får träna lite kul grejor emellanåt. Alla tre får långa promenader varje dag. Vi myser i skogen där vi spårar och leker eller bara är. Dom har sin kära trädgård där dom busar och leker eller jagar bort skator. Gräver lite hål och jagar sina möss och sorkar. Vi myser i soffan. Vi leker. Vi har kul tillsammans. Vissa dagar gör vi ingenting. Andra dagar gör vi mycket. Träningen är ett inslag på promenaderna. Oftast. Ibland får jag fnatt och kör hårt med något jag vill träna in. Ibland kan det gå dagar utan att vi gör någonting alls.

Men. Har man mer än en hund får man dela hundens uppmärksamhet med hundkompisen. Ibland kan jag känna mig lite utanför för att mina goldenlurvisar är varandra nog. Sätter jag igång en lek med en av hundarna och de andra är där övergår leken oftast i att det är dom två som leker istället. Jag står där med min boll eller leksak medan dom har övergått i en brottningsmatch. Jag är utanför. Ska jag ha hundens odelade uppmärksamhet får jag ta ut dem en och en. Det är där tiden kommer in. Har man mer än en hund måste man avsätta mer tid helt enkelt. Nu är ju hundarna det centrala i mitt liv så det är egentligen inget problem men det är inte alltid jag har tid. Ska jag då ha dåligt samvete? Nej, med tanke på ovanstående. Som min dotter uttryckte det en gång: "dina hundar har det världsbäst!"

Jag har lärt mig att vara nöjd. Jag älskar alla mina hundar lika mycket. Dom får nog trots allt ungefär lika mycket tid. Det hade varit enklare att ha bara en hund men se det räcker inte för mig. Jag skulle kunna fylla huset med pälsiga familjemedlemmar men då hade jag förmodligen blivit av med den andra i hushållet som jag gillar väldigt mycket. Nämligen min man. :)

Ha en underbar dag!

Kram

10 nov 2012

Comments powered by Disqus