Jag är rädd men det finns hopp!

Godmorgon!

 

 

Igår lade jag ut det här på facebook:

"Idag är jag stolt över att vara svensk och trots de odemokratiska vindar som blåser snålt just nu över Europa är jag övertygad om att kärleken till alla och envar kommer att segra i slutändan. I min famn vill jag att alla får plats oavsett religiös tillhörighet, hudfärg och sexuell läggning. Kram på er alla där ute."

Jag har i stort sett bestämt mig för att hålla mig ifrån detta, ibland, brännbara ämne här på bloggen som kan väcka så mycket känslor. Jag är säker på att jag har kunder som inte håller med mig men förhoppningsvis fler som jublar. Men. Nu när dessa fientliga vindar blåser snålare än någonsin med nazistparti t o m i Grekland som for så illa under andra världskriget blir jag rädd. Riktigt rädd. Odemokratiska krafter som vi kanske försökt tiga ihjäl tidigare. Det kan vi inte längre göra. Dom växer. Förfärligt och skrämmande. Har alla glömt? Inser man inte vad dom står för?

Igår satt jag och såg på nationaldagsfirandet på tv och lyssnade på Jan Eliasson och då var jag stolt över att vara svensk i ett land som välkomnar de som har har det svårt i sitt hemland. Det finns hopp. Det är många som arbetar för att göra vår värld bättre. Medan dom jobbar borde vi öppna famnen. Vi som har det så bra. Vi som fritt får tro på vad vi vill, våra flickor får gå i skola, ingen kidnappar våra barn för att göra dem till soldater och vi hamnar inte i fängelse för att vi har en politisk åsikt.

När de goda krafterna segrat, vilket jag vill tro att dom gör, kan alla bo där dom vill och jag kan garantera att alla egentligen vill stanna i sina hemländer. Då får de som vill stänga gränserna som dom vill. Kanske ni ska tänka om. Det finns ett annat sätt att få som ni vill. Ett humanitärt sett. Nu avslutade jag det lite med ett skämt. Det var jag tvungen till annars blir det för tungt.

Ha en underbar dag!

Kram

 

7 jun 2014

Comments powered by Disqus