På väg tillbaka?

Godmorgon!

Läste en känd hundtränares blogg som hyllade det faktum att ord som "fostran" och "korrigering" numera är tillbaka och rumsrena i vissa kretsar inom hundvärlden. Han kallar det för lek med ord och jag tror inte han menar att vi ska bli hårda mot våra hundar igen (för vissa är detta inget som är på väg tillbaka. Dom har hållit på med det hela tiden) men varför "leka" med ord som så lätt missförstås och utsätter hunden för en "fostran" som så strider mot dess natur?

Jag har varit med om detta flera gånger. Jag har sagt saker som "du måste vara mer bestämd i rösten" och genast, tillsammans med en lite mer bestämd röst, kommer ett drag i örat eller en kick i sidan på hunden. Det missförstås för att man tycker inte att det räcker med att vara bestämd i rösten. Jag har fått förklara en gång till att jag menar att man inte får vara tveksam och har absolut inte menat att man ska ta till våld också. Saker vi, som ska veta vad vi pratar om, säger missförstås så lätt om vi inte är tydliga med vad vi menar och därför tycker jag att det är lite farligt att hylla ord som "fostran" "tillrättavisande" och "korrigeringar". T ex säger jag "inte tveksam" istället för "bestämd". Ja, det är bara ord men det är ord som många, många sätter tillsammans med att man måste "ta i" med hunden.

Är inte detta ett steg tillbaka? Finns det inte en risk att vi hamnar tillbaka i tider då vi marscherade hundarna med stryphalsband och ryckte varje gång hunden gjorde "fel"? Då vi lärde in saker med hjälp av korrigeringar istället för beröm. Då "fostran" var viktigare än att ha kul tillsammans med hunden. Då vi till varje pris skulle ha "pli" på hunden?

Jag kanske tar det till det extrema scenariet här med jag tror faktiskt att det finns en risk att vi hamnar där i "legitima kretsar". De hundtränare som redan idag tycker att vi ska hänga upp hunden i träd för att straffa ett felaktigt beteende når jag inte. Det vet jag. Dom tycker att jag är helt ute och snurrar när jag anser att man ska utnyttja hundens naturliga beteende när vi tränar våra hundar. Jag har aldrig sett en varg hänga upp en annan varg i ett träd i uppfostrande syfte men vad vet väl jag?

Nej, jag vädjar till de som tror på att med beröm, träning, konsekvens, tålamod och icke-tveksamhet lära hunden utifrån dess naturliga beteende vad vi vill att dom ska kunna. Utan att bestraffa. Om hunden inte beter sig som vi vill finns det en anledning och att inte ta hänsyn till det är fatalt. Rädsla, smärta, för lite träning, stress osv. Ska vi korrigera bort detta? Det går inte! Inte utan att skada det mentala på hunden.

Vad jag vill ha fram här är att det är farligt att hylla dessa ord då man lätt missförstår och tror att det är svaret på allt. Man börjar korrigera hunden som är rädd vid hundmöte och gör utfall och ökar problemet istället för att få bort det och snart är vi tillbaka i "korrigeringsfostran". Är det inte att ta ett gigantiskt kliv tillbaka? Vi vet ju så mycket bättre idag? Vi vet ju så mycket mer om hundens psyke, språk och signaler tack vare duktiga forskare som t ex Per Jensen. Vi kan komma så mycket längre med beröm än korrigering. Så. Lek inte med ord som tar oss tillbaka till medeltiden och hylla det. Om det inte är så att man faktiskt tycker att vi ska "ta i" med hundarna. Då blir jag lite mörkrädd faktiskt.

Ha en underbar dag!

Kram

30 sep 2012

Comments powered by Disqus