Oroliga tider.

Godmorgon!

När jag ser min gamla mor får jag en knut i magen som växer för varje dag som går. Igår hade vi en orolig dag med larm, akutbesök hos läkare, och oro i största allmänhet. Jag inser att vi raskt går åt fel håll nu. Tre missade samtal från hemtjänst på min telefon när jag vaknade i dag gjorde mig inte lugnare. Raskt på med kläder och upp och tittade till mor som låg i sin säng och kom så klart inte ihåg vad som hänt.

Jag är inte rädd för att dö. Jag är inte det. Men jag är livrädd för att bli gammal och fråntagen min integritet och självbestämmanderätt för att alla "vet vad som är bäst för mig". Att inte kunna sköta ens de grundläggande saker i min vardag. Jag kämpar fortfarande för att mor ska få bo hemma så länge vi kan ta hand om henne där men jag börjar undra om jag inte måste sälla mig till dem som tar besluten för henne och kör över hennes önskemål. Detta får mig att hamna i ett tillstånd där jag flippar ut vilket jag gjorde igår och då klarar jag inte ens av att ta de enklaste beslut. Jag var tvungen att lämna över till andra och min känsla av svek inför min mor gjorde att allting blev hundra gånger värre. Jag, som en gång lovat henne att se till att hon inte ska behöva göra saker hon inte vill, fegade ur av rädsla för att ta fel beslut. Vad har hon för nytta av mig nu? Ingen alls.

 Andra fick ta över och jag tog mig gråtande igenom dagen för att jag inte kunde hålla det jag en gång lovat. Det var en befrielse att köra till Malmö på kvällen för stadsträning med valpkursen. Plåster på själen. Det är fan tur man har sitt jobb ibland. Dessa underbara valpar gav mig en stund där jag slapp tänka på det som just nu känns jbbigt och oroligt.

Ha en underbar dag!

Kram

17 sep 2013

Comments powered by Disqus