Om och om igen.

Godmorgon!

 

Varför gör vi det? Gång på gång. Vi vet hur det kommer att sluta och trots det så gör vi det. Det gör så jävla ont, ursäkta ordvalet, och ändå utsätter vi ivrigt oss för det igen. I dessa dagar när mina trogna läsare får ursäkta att jag mer eller mindre går in i mig själv och likt den mest introverta filosof funderar över mitt eget och tittar inte upp en enda gång för att se om någon annan har det jobbigt funderar jag över varför jag sitter där jag sitter igen. Det är inte första gången jag måste ta beslutet att låta en hund somna in och det blir heller inte den sista. Varför? För att livet är värt så väldigt mycket mindre utan en tovig nos som duttar på min näsa på morgonen för att tala om att en ny dag är här.

Varför har jag hund? Det är enkelt att svara på. Jag älskar deras enkla sätt att se på livet. Deras lojalitet. Den oreserverade kärlek dom ger. Så enkelt är det.

Min uppgift är att återgällda den kärlek och lojalitet jag får under den tid vi har tillsammans genom att hjälpa när det inte längre fungerar. Selma hjälper mig genom att visa att hon inte orkar. Att mitt beslut är rätt. Jag är säker på att hon, om hon kunde, skulle tacka mig för det.

Åter igen. Förlåt min mörka blogg för ögonblicket. Jag har några väldigt jobbiga dagar framför mig. Håll ut.

Ha en underbar dag!

Kram

15 nov 2014

Comments powered by Disqus