Hunden. Förloraren.

Godmorgon!

2012-10-02-15-07-42.jpg

Man måste vara överens. Det borde vara regel nummer ett när man sitter tillsammans i familjen och planerar sitt hundköp. Jag möter hundägare där man har helt olika syn på hur hunden ska fostras inom familjen. Det gör lite ont i hjärtat på mig när jag ser detta. Bredvid står hunden och vet inte hur den ska bete sig för den får olika signaler från alla i familjen. Förvirrad.

Det är allt ifrån om hunden ska få vara i soffan till var i huset den får vara. Om den får sova i sängen eller om den ska hålla sig i grovköket. En tar i och brottar ner hunden så fort den rör sig och den andra försöker fostra med beröm. Inte så sällan resulterar detta i att hunden morrar och t o m biter den som är rättvis och snäll och den andra som vill ta i hårt får vatten på sin kvarn. "Hunden har ingen respekt för dig. Du måste ta i hårdare!" Vad som egentligen pågår är att hunden är frusterad över det hårda personen i familjens sätt men inte vågar ge sig på den och därför låter sin frustration gå ut över den person den vågar protestera mot. Eller om det finns barn i familjen är det ofta de som får stå målvakt när hunden skjuter.

Fortfarande får jag höra "jag tar hunden i nackskinnet och brottar ner den för så gör hundmamman" och när jag frågar om de själva sett detta har de nästan aldrig det. Man har hört. En gång för alla: om tiken gör detta är det inte en sund tik och skulle förmodligen inte haft valpar eller har hon inte haft en trygg plats för sina valpar och blivit stressad av detta. När valpen är jobbig går hon ifrån den möjligen med ett litet morr. Inget mer! Den enda gång en sund tik är hård mot sina valpar är när hon ska avvänja den från att dia. Allt annat är skitsnack!

Vi ska inte försöka kopiera tikens sätt. Vi ska inte försöka kopiera hundars sätt mot varandra överhuvudtaget för vi är inte hundar! Men. Vi har mycket att lära av hur hundarna när det gäller fostran. Valpar fostras nämligen inte så mycket. Det ska inte vi göra heller. Vi ska guida. På ett rättvist och vänligt sätt. Sätta upp regler i familjen för vad hunden får göra och lära in detta på hunden. Gemensamma regler. En kan inte tillåta att hunden är i soffan medan den andra blir arg på hunden för att den ligger där. Det är inte hundens fel! Den ena får inte bli irriterad för att den tigger vid bordet om den andra matar den med frukostmackan. Hur ska hunden kunna skilja på vad den får och inte får då. Det är bäddat för problem och förloraren är alltid hunden.

De regler man sätter upp ska följas redan från början. Det som är sött när valpen är liten och blir irriterande när den blir vuxen går alltid ut över hunden. Man begär att hunden helt plötsligt ska förstå att den inte får dra i kopplet för att den blivit stor och starkt när man låtit den göra det som valp för att den är så gullig. Valpen som studsar som en liten boll på våra ben är så söt men när den väger 40 kg och välter oss med sin kärlek blir vi upprörda. Hela tiden har hunden fått olika signaler från de olika familjemedlemmarna och det har så klart resulterat i att det inte blir någon ordning alls.

När jag hör sånt här kommer funderingarna tillbaka på någon sorts utbildning man ska gå innan man skaffar hund. Jag vet inte hur det skulle se ut. Man har ju olika uppfattningar om hur man ska fostra en hund men en sak är lika för alla sätt: man måste vara överens. Man måste vara konsekvent. Om man inte är det får man inte lägga ansvaret på hunden. Det är att begära för mycket av våra lurviga.

Ha en underbar dag!

Kram

 

 

 

 

16 jan 2013

Comments powered by Disqus