Nu kliar det i fingrarna.

Godmorgon!

Det kliar ganska rejält. Vi ska flytta från stort hus till mindre och inför detta måste vi kapa rejält i våra tillhörigheter. Jag har inget problem alls med detta. Tvärtom! Behöver man verkligen bestick till ett halvt regemente. Eller kaffekoppar. Porslin till förbannelse står i skåpen. För att inte tala om alla andra skåp och lådor i övriga huset. Herregud, vad man samlar på sig genom åren. Det finns saker som jag lovar att jag inte rört på tjugo år. Dags att släppa dem fria!

Igår gick vi omkring och lite löst tittade och konstaterade att vi behöver en stor rejäl container inför flytten. Det tillsammans med många rundor till Röda korset och jag är såååå sugen på att sätta igång. Trodde inte att jag skulle vara det men nu när vi börjat titta på det så kliar det rejält i fingrarna.

Mitt i allt detta upptäckte jag att jag har otäckt mycket hundgrejor. Selar, bärväskor till chihuahua och jag vet inte allt. Ja, jag är lite shopaholic när det gäller saker till mina lurviga. Ska kanske ta med mig alla grejor till kurserna och låta deltagarna ta vad dom vill ha. Här är pinsamt mycket saker som jag aldrig kommer att använda.

Vårt lilla hus är nu tömt och dom har hämtat de saker som lilla mor inte kunde ta med sig till äldreboendet. Jag stod mitt i det tomma huset och fick en stor klump i magen. Nu är det oåterkalleligt. Röj- och städfirman har hämtat allt. Jag stod och med lite panikkänsla insåg att nu kan jag inte ångra något som jag eventuellt skulle vilja ha kvar. Det är försent. En tår rann det allt på kinden. Kanske inte så mycket för sakerna som är borta utan det faktum att mor inte kommer hem igen. Hon har ett nytt hem och det är jättefint. Hon har fina människor som tar hand om henne. Som verkligen verkar bry sig. Jag är så trygg med den vård mor får sista tiden i livet.

Undrar just hur sentimental jag kommer att bli när jag ska börja ta i våra egna grejor? Kommer jag att kunna slänga något alls. Väggarna kommer kanske att bågna i det nya lilla huset i Malmö för att vi inte kunnat göra oss av med någonting. Man kanske skulle göra likadant med det här huset. Ta det nödvändiga och sen skicka in röj- och städfirman så jag inte kan ångra något här heller. Sälja båda husen och komma iväg!

Nu känns det som om det här verkligen ska bli av. Det får inte gå för fort och det kan inte gå fort nog. Om ni förstår vad jag menar. Om ni gör det kan ni då förklara det för mig som inte alls fattar vad jag menar!

Ha en underbar dag!

Kram

15 feb 2014

Comments powered by Disqus