Nu blir det verklighet.

Godmorgon!

 

Idag är dagen då mäklaren ska komma och ta foto på vårt hus för att sedan lägga ut det till försäljning. Inför detta har jag gått omkring och plockat, städat och donat och med så kritiska ögon som möjligt försökt att se det genom en köpares ögon. Vårt fina hus! Ska någon annan bo i vårt fina hus där det sitter så många minnen i väggarna?? Tänk om ingen vill ha det? Tänk om det bara är jag som tycker att det är världens finaste hus om man vill bo på landet med lite mark att röra sig på? Nej, så är det så klart inte. Hur lång tid det tar innan rätt människor dyker upp som vill ha vårt hem som varit vårt i tjugofem år återstår att se. Det tar väl ett tag innan det kommer ut sen får vi se.......

Det är lite nervöst så klart. Det är en stor förändring som är på gång. Så otroligt mycket som ska falla på plats. Hur lång tid kommer det att ta innan jag stänger dörren här för sista gången? Kommer vi att hitta en köpare inom rimlig tid? Är det rätt tid att sälja? Hur i all sin dar ska jag hitta tiden att packa och tömma två hus? Jag blir matt i hela kroppen när jag tänker på det. En sak i taget. En sak i taget. Inte så lätt.

Hur ska mina lantishundar klara en flytt till stan? Dom är inte vana vid att det går folk utanför huset. Inte jag heller. Vi kommer kanske att bli lika rädda alla tre! Hur ska vi få plats med våra grejor när vi nu flyttar till ett mindre hus? Hur mycket måste vi göra oss av med? Kommer jag att trivas med att ha gångavstånd till Emporia? Ja, det kommer jag nog att göra. Jag kan ju ganska lätt ta mig ut ur stan också. Jag är lite nervös över hela grejen. Märks det? Tur inte jag ska vara med på bilderna mäklaren ska ta idag. Ingen vill se en skräckslagen kvinna när man ska titta på ett hus man eventuellt vill bo i.

Ha en underbar dag!

Kram

23 jan 2014

Comments powered by Disqus