När livet tar en paus. En redogörelse.

Godmorgon!

"På grund av akut sjukdom har hundskolan stängt tills vidare"

Många undrar vad som hänt och alla som var anmälda till kurs nu i augusti vet. Dom har fått ett telefonsamtal från antingen min man eller min dotter. Det blir ingen kurs.

Eftersom jag vet att många faktiskt bryr sig och undrar kommer här en osminkad redogörelse om vad som hänt. Det blir ganska långt. Läs om du orkar.

Helgen innan kursstart skulle vi ha en sista skön helg på Hallandsåsen. Jag kände mig lite trött och lade mig tidigt. Kom inte riktigt till ro. Ont i bröstet och ut i båda armarna som efter midnatt var så intensivt att jag hysteriskt väckte min man. Vi förstod att detta är något allvarligt. Jag behövde en ambulans. Ingen täckning på telefonen. Jag var nu i stort sett borta av smärta och med hundarna i bagaget körde mannen genom nattsvart skog för att få täckning. På vägen höll vi på att köra över en kull vildsvinsungar och jag kämpade med medvetandet.

Han stannade så snart vi hade täckning och ringde 112. Med hjälp av koordinater kunde ambulans skickas. I ilfart. Att jag hade fått en hjärtinfarkt var nu ganska uppenbart. Jag skrek på hjälp. Övertygad om att jag skulle dö! Där stod vi mitt i nattsvarta skogen. Med helljus och varningsblinkers på för att ambulansen skulle hitta oss. På sjukhuset i Halmstad konstaterades hjärtinfarkt och nu var det bråttom till Lund som var det enda sjukhus som kunde ta hand om mig. Jag har aldrig någonsin åkt bil så fort! Fem minuter efter ankomst låg jag på operationsbordet. En stor infarkt var det. Helt stopp. Mitt hjärta har tagit obotlig skada men jag lever!

Efter en vecka på sjukhus med justering av mediciner och bekymrade läkare som inte var nöjda alls med mina värde fick jag åka hem. Med många förhållningregler och fler mediciner än jag någonsin sett på en gång. Dom ska jag äta livet ut.

En vecka innan infarkten hade jag ett gallstensanfall som var väldigt smärtsamt men som jag med samtal via telefon med sjukvården avvaktade med innan jag skulle söka vård. Nu kom jag hem från sjukhuset efter infarkten och ett dygn senare satt jag i soffan strax efter midnatt med lika stora smärtor som jag hade haft under infarkten. Gallstensanfall. Fruktansvärt sådant. Ny ambulansfärd. Morfin upp över öronen. Ny inläggning på sjukhus. Konstaterad gallblåsa med ca tio stenar som måste opereras bort. Det är bara det att jag just nu behandlas med dubbelt blodförtunnande och man vill inte utsätta kroppen för en operation på grund av det och på grund av att jag precis opererats för hjärtinfarkt.

Nu ligger jag hemma på soffan. Trött. Medtagen. I en process med att acceptera att jag nu är hjärtsjuk. Med akutsmärtstillande om jag får ett nytt gallstensanfall. Planerad operation om tre månader. Om jag mår ok då. Annars får det vänta.

Hundskolan då? Ja. Den ligger på is. I dagsläget vet jag inte om jag kommer att fortsätta med den eller inte. Före nyår kommer jag inte ens fundera på detta. Livet har tagit en paus. Jag har drabbats av en sjukdom jag kommer att behöva leva med resten av livet. Mitt hjärta har tagit skada som gör att ännu en infarkt kan vara slutet. Jag måste ta mig en funderare på hur jag vill spendera resten av mitt liv. Vad som är viktigt. Jag kan lova att det har varit många timmar i sjuksängen på sjukhuset när jag legat och tittat upp i taket och med gråten i halsen undrat om det är slut nu.

Givetvis kan man jobba efter att ha haft en hjärtinfarkt. Så klart. Det är det många som gör. Det är bara det att jag är en person som inte kan göra något till hälften. Jag känner mig själv. Så. Vad är viktigt i livet? Det är det jag ska fundera över. Jag har fått en våldsam påminnelse om att inte ta livet förgivet. Stress är inte tillåtet längre. Kosten livsviktig. Sakta ska jag bygga upp krafterna igen. Just nu handlar det om att gå ett varv runt trädgården för att sedan pusta ut i soffan. Jag äter mediciner som ger lite lätt andfåddhet men som är livsviktiga så det får jag lära mig att leva med.

Livet har som sagt tagit en liten paus. Jag håller hårt i min man som varit helt underbar genom detta. En klippa! Liksom mina barn. Yngsta sonen kom omgående hem från Schweiz. Jag har de som betyder mest i livet runt mig och jag svävar på all omtanke jag fått från så många andra. Jag tackar här.

Om och när jag kör igång hundskolan igen kommer jag att meddela på ett eller annat sätt.

Ta hand om er alla. Bloggen kommer att vila tillsammas med hundskolan. Jag tar en paus medan jag funderar på vad jag ska göra med resten av mitt liv.

Ha en underbar dag!

Kram

28 aug 2017

Comments powered by Disqus