Måndag.

Godmorgon!

Det är måndag men det behöver jag knappast tala om för alla dom släpat sig upp efter helgen för att gå till jobbet. Jag får inte gå till jobbet men jag får umgås ett par timmar till med sonen med sambo innan dom tar flyget hem till Bern igen. Sen blir det tyst i huset igen. Alltför tyst. Igår var köket fullt av frukostgäster som pratade och drack kaffe. Hundar som skötte sig oklanderligt. Oh, vad jag trivdes. Idag återgår vi till den lite tråkiga tillvaro som är nu när jag inte får jobba. Ja, jag vet att jag tjatar men alla ska veta att jag vill jobba. Inte gå här hemma och förbereda för jul. Det enda jag ser fram emot är mannens ledighet. Det är skönt att ha honom hemma ett tag men annars kunde det få vara. Jag gillar vardag.

Inte längtar jag mindre efter att få jobba efter ha fått en kommentar på min gästbok på hemsidan av en deltagare som jag inte sett på snart fyra år som hittat mig och saknar mig. Varm om hjärtat blev jag och inte mindre sugen på att sätta igång igen. Nu ska jag sluta tjata om detta och ta till vara dagen som är idag. Jag får återigen krama, krama hårt sonen som det har varit så roligt att ha hemma. Min lillpojke. Det får man väl när man släpper av dem vid avresan? Han vill inte bli kramad hela tiden men när han ska åka ifrån mig får jag väl krama igen?

Det är väldigt blandade känslor i kroppen idag. Jag är överlycklig för att det går så bra på min hundskola, glad över att få ha haft alla barnen hemma ett par dagar, glad över att vissa saker, som jag inte riktigt vill tala om, ordnat sig och samtidigt så ledsen över att en god vän mår dåligt. Jag önskar så att jag kunde göra mer för henne än bara finnas där. Det är alltid något men jag skulle så gärna vilja göra mer. Mycket mer. Det kan jag inte och det är väldigt frustrerande, Det gör ont i mig också. Hon betyder väldigt mycket för mig och jag vill så gärna att hon ska må bra och vara den glada person hon egentligen är. Jag får ta till kramen igen men det känns så futtigt.

Jag har väldigt svårt för att se människor må dåligt. Kan nog bli lite löjlig i mina försök att få dem att må bättre. Är så rädd för att det ska bli fel. Det känns alltid för lite. I det här fallet kan jag nog bara vara en god vän. Prata och krama. Vet inte vad jag ska göra mer. Det är så svårt. Jag vet att hon läser detta och jag hoppas att du vet att jag alltid finns här. Alltid. När som helst. Ett telefonsamtal och jag kommer.

Med blandade känslor i kroppen önska jag alla en bra måndag. Snart är det helg igen.

Ha en underbar dag!

Kram

 

17 dec 2012

Comments powered by Disqus