Lite Allvar

Godmorgon!

Igår tog jag med mig torkad sill till lektionen. Jag ställde burken på bordet och öppnade locket. Jodå. De reagerade direkt. Nästan alla. En Zinta var inte så lättflörtad men alla andra blev som tokiga av detta delikata träningsgodis. Jag ville lite visa hur mycket mer de kan får ut av träningen om belöningen är den rätta. Nu är detta visserligen hundar som är jätteduktiga på att jobba redan men nog kunde vi krama ur ännu lite extra på grund av sillen som blev så åtråvärd.

Men. Och nu kommer det. Om jag stoppar denna goda sill i munnen på hunden i tid och otid kommer den att vara lika mycket värd då? Här hittade vi ett träningsgodis som hunden ville ta ner månen för och det ska vi vara väldigt rädda om. Det är alltför ofta jag ser det slenterianmässiga matandet med godis utan att hunden egentligen gör något alls. Ibland när jag frågar varför man gav en godisbit så vet man inte. Det går av bara farten. Är det då konstigt att vi får en tiggande hund istället för en arbetande hund? Den behöver ju inte jobba för att få sitt godis. Bara vara söt. "Hon tittade på mig!" Godis. Jisses, om jag skulle ge mina hundar godis varje gång de tittar på mig skulle de rulla fram. När jag tränar hunden på att ta kontakt ska det givetvis belönas men om hunden kan detta räcker det med ett leende och ett bra. Godisbit kan eventuellt komma nån enstaka gång. Det får inte gå slenterian i godismatandet. Då blir man den godisautomat som våra kritiker anklagar oss för att vara.

Jag har nästan alltid godis i fickan när jag går ut med mina hundar. Eller alltid faktiskt. Varför? Jo för det tillfälle när jag får en chans att belöna något mina hundar gör bra. Den gång de inte ger sig iväg efter haren som skuttade framför nosen vill jag ha möjlighet att ge min hund en jackpot av sällan skådat slag. Där kommer sillen fram. Däremot får man ingen belöning för att man väntade på att gå över stengärdet tills jag säger varsågod. Varför? För att dom redan kan det!

Jag belönar inte mina hundar för att de går fint i kopplet. Det kan dom ju redan. Däremot kan jag mycket väl belöna dem för att vi passerar andra hundar som jag ser att dom tycker är lite för nära eller någon annan anledning inte är bekväma med och det går bra. Dom är duktiga. Belöning. Dom anstränger sig för att göra rätt. Möter vi däremot hundar som mina inte bryr sig ett dugg om finns det ingen anledning till belöning. Dom bara går ju! Om jag stoppar handen i godisväskan varje gång vi gör ett hundmöte blir det inte naturligt att möta andra hundar. Det blir uppmärksammat på ett sätt som gör att hunden inte kommer att kunna passera andra hundar utan att bry sig om dom.

Om någon nu tror att jag inte är lika förtjust av belöningsmetoden som innan har man inte förstått vad jag menar. Vad jag är ute efter är den slenterianmässiga belöningen där t o m hunden undrar över varför den blev belönad. Se till att både du och hunden vet varför belöningen kommer.
Några frågor? [javascript protected email address] :)

Ha en underbar dag!

Kram

 

27 jun 2013

Comments powered by Disqus