Jag är viktig.

Godmorgon!

Dagens blogg börjar jag med ett förtydligande från gårdagens inlägg. Hunden blir glad när vi kommer hem. Det är inte enbart lättnad över att man är tillbaka som gör att den studsar och är tossig. Den är inte enbart förtvivlad över att vi varit borta. Den är glad! Den tycker om oss.

Nog om detta och över till något helt annat. Nämligen mig. Jag är viktig. Väldigt viktig för mig själv. Jag kan inte komma undan nämligen. Jag är tvungen att leva med mig hela tiden. Blir jag trött på mig kan jag inte gå därifrån. Varenda morgon är jag tvungen att titta på mig själv i spegeln. Mascaran hamnar på så konstiga ställen om jag inte gör det. Varje dag är jag tvungen att lyssna på vad jag säger. Hela tiden. Jag kan inte ljuga för mig för det avslöjar jag direkt. Det lönar sig inte att önska att jag vore någon annan för det är inte möjligt. Jag måste helt enkelt fortsätta att umgås med mig. Därför är jag väldigt viktig.

Det är väldigt osvenskt att resonera så här. Jag är viktig. Meningen får människor att genast tro att man är kaxig och självupptagen. Läs ovanstående så inser alla att om man ska gå igenom ett helt liv måste man åtminstone stå ut med sig själv. Varför då inte gå ett steg längre och till och med tycka om sig själv? Varför inte börja dagen med att möta spegelbilden och säga: "jag är viktig!" För mig själv. Inte för andra. För mig själv.

Vad andra tycker om mig kan jag inte göra något åt. Jag kan försöka påverka det genom att vara så trevlig och just som möjligt men till syvene sist handlar det om att jag ska stå ut med mig själv. Jag kan bara vara jag. Om det inte räcker för andra så är det inte mycket att göra åt. Låter det nonchalant? Det är det inte. Efter att ha gått igenom ett halvt liv med att försöka få alla att tycka om mig, väldigt dränerande, så säger jag nu: duger jag inte när jag är mig själv så skit i det! Dessutom är det en omöjlig uppgift att försöka få alla att tycka om mig. Det har jag testat och det funkade inte alls.

Jag har klätt mig i kläder efter vad jag tror att andra tycker att jag ska ha på mig när jag kommer på besök. Jag har talat på ett konstlat sätt för att passa in. Det gör jag inte längre. Man behöver inte vara klumpig för det men man får vara sig själv. De människor som inte gillar det får väl låta bli att umgås med mig. Oavsett vem det är. Blanda inte ihop mitt resonemang med att vara omtänksam och snäll mot andra människor. Det är en helt annan sak och lika viktig.
Om det inte går ut över mig själv.

Jag är viktig. För mig.

Ha en underbar dag!

Kram

 

27 nov 2012

Comments powered by Disqus