Längtan.

Godmorgon!

En vecka var vi utan dig. Varje morgon började med att jag tänkte på dig. Inte bara för att jag alltid går ut med dig det första jag gör när jag vaknar. Nej, helt enkelt för att du alltid är där. Intill mitt ansikte när jag slår upp ögonen. Med blicken som säger: "Jag vill gå ut nu." Du säger aldrig något. Bara står där. Om jag inte stiger upp går du och lägger sig igen en stund utan att tjata.

Varje hund jag mötte på gatan i Barcelona påminde om dig. Vare sig det var en golden eller inte. Det räcker med att det är en hund. Då började längtan. Längtan efter Doris. Den självklara i min närhet. Hon som, när vi kom hem, kastade sig i famnen på mig på ett sätt hon aldrig gör annars när jag varit borta. Kom inte och säg att hundar inte kan känna tid. Visserligen var hon inte i sin hemmiljö men att vi varit borta längre än ett biobesök det visste hon! Hon som aldrig pussas annats översköljde mig med blöta pussar över hela ansiktet medan hon gnydde svagt. Min älskade hund!

Nu är vi hemma och allting är som vanligt igen. Nu är längtan en annan. Den efter ännu en hund som vi ska lära oss älska lika mycket som Doris. Det är jag säker på. Ett par veckor till får vi vänta. Och längta!

Ha en underbar dag!

Kram

28 jul 2015

Comments powered by Disqus