Farliga djur.

Godmorgon!

Kor. Inte såna små rackare som syns på bilden utan stora, hoppande kvigor. Söta på avstånd. Inte lika söta när man blir jagad av dem. Jodå. Dom jagade oss. Jag lovar. De hade mord i blicken. Alla var ute efter att fälla mig till marken och stampa på mig. Jodå. Jag lovar. Farliga djur är det. Jodå. Jag lovar.

                                       ska-vi-leka.jpg

Scenariet:
Jag kollar noga innan jag slår mig ner för att fika var korna finns. Jag är nämligen inne på deras område. Ingen fara, Dom är långt, långt nere i hagen och där brukar dom ju stanna. Jag packar upp min fika och hundarna och jag slår oss ner. Kaffet smakar gott och mackan delar vi som de vänner vi är jag och hundarna. Precis som vanligt. Vi för vårt vanliga samtal där vi diskuterar livets stora frågor: vilket håll ska vi ta hem? Ska vi se vem som kan gräva djupast hål idag? Vem är snabbast över backen? osv Stora viktiga frågor.

Vi packar ihop, vänder oss om och börjar gå. i ögonvrån ser jag ca 40 kor komma i full karriär rakt emot oss. Benen splattrar på alla håll och kanter. Hundarna stelnar till och stannar. Det gör även jag för en sekund. Tills jag inser att vi är väldigt långt ifrån säkerheten på andra sidan stängslet. Hjälp! I den flocken finns en väldigt stor tjur och jag tänker inte stanna och kolla om han är inblandad i denna attack. Jäklar vad jag kan springa fort. En ny upptäckt. Det hade jag ingen aaaaning om! Ingen av hundarna hade den minsta lilla tanke på att anta utmaningen. Dom sprang lika fort som jag mot stengärdet. Ström i tråden? Skit i det! Här gäller det att komma över så fort som möjligt. Vi hann med några meter till godo. Korna bromsade så skiten stänkte och på andra sidan står jag och försöker få tillbaka möjligheten att andas. Det tar några minuter.

Kor är fredliga djur. Jo, pyttsan. Inte dessa mördarmaskiner. De var ute efter min skalp. Möjligen ville de hämnas för att jag skvallrade om att de var inne på min mark och inte fick äta upp mina buskar. Kanske hade dom en tråkig dag och bestämde sig för att detta var en rolig grej att göra. Oavsett vilket fick jag reda på att jag faktiskt kan springa och dessutom fort. Det krävs tydligen att jag är jagad av, inte Orups vargar, men dock vildsinta kor.

Ha en underbar dag!

Kram

17 nov 2012

Comments powered by Disqus