Koppel. Gina. Doris.

Godmorgon!

Jag är inte någon vän av att ha för bråttom med att lära valpen gå i koppel. Försöker alltid ha den lös så mycket som möjligt. Låta valpen lära sig att det lönar sig att följa mig. Mycket belöning i fickan. Lära valpen att om jag går på andra hållet gäller det att hänga med och följa. Det funkar alltid. Än så länge och ett bra tag framöver är vi viktigare för Gina än det mesta och det gäller att spela på den fiolen medan det är så.

 

Men. Nästa vecka börjar allvaret. Semestern tar slut och husse är inte hemma när Doris behöver sina rundor på dagen. Gina måste hänga med. En bärväska är inköpt för att underlätta men hon är nästan för stor  för den redan. Vi gjorde en liten felkalkylering där. Strunt samma. Det löser sig. Jag får bära och kånka.

Problem uppstod direkt vid introducering av koppel. Halsband var väl ok även om det tydligen kliar som attan. Det känner nog alla valpägare igen. Ok. Fram med kopplet. Det är bara att konstatera att koppel är rena tortyren om man frågar Gina. En gymnast på OS hade blivit avundsjuk på hennes fria program som bestod av de mest avancerade kullerbyttor världen skådat, många till antal, för att sedan avsluta med platt fall i mattan i en snygg posé a la slampa från Amsterdam.

Bildresultat för kullerbytta hund

 

 

 

 

Skam den som ger sig. Vi gjorde ett nytt försök igår. Tog Doris till hjälp. En liten promenad för att titta på dammens ankor tänkte vi skulle vara lagom. På med kopplet och kommenderade Doris framåt. Gina tvekade. Slängde en blick upp på mig som sade: "Har jag inte varit tydlig nog???" Men eftersom Doris är en ganska kul typ enligt Gina så skuttade hon med.

På mina kurser är jag tjatig med några saker: Aldrig låta hunden gå över på höger sida. Aldrig dra. Gina har definitivt ingen koll på detta ännu. I hennes fall var det mer en fråga om att få henne att inte gå under våra fötter än framför, till höger eller bakom. Doris blängde surt när Gina hamnade mellan frambenen på henne. Vi var mest glada för att hon faktiskt följde med.

 

Ankorna struntade hon fullständigt i. Kaninhålen var intressanta och vi blev inte så lite nervösa när vi insåg att hon med lätthet skulle kunna försvinna ner i hålet för att eventuellt komma upp någon helt annanstans. Här gäller det att hålla i italienskan om vi inte ska bli av med henne.

Bildresultat för kaninhål

 

Vi fick bära hem. Liten tös blev väldigt trött. Precis som de flesta valpar höll hon sig hela vägen hem för att kasta sig ner i split och kissa en lång stund på den trygga toalettgräsplätten hemma.

Hon är precis som alla andra valpar vår Gina. Även om vi tycker att hon är enastående duktig med det mesta. Sover hela natten i vår säng och inte en pöl eller något annat under hela natten. Hon vet redan att man ska sitta innan man får sin mat. Nu är hon väldigt benägen att sätta sig så det kom hon på själv. Jag är bara snabb att belöna de beteende hon bjuder spontant på. Fem minuters klickerträning gav en hund som såg ut så här:

Och då innefattade övningen endast att man skulle titta upp på husse för att få sitt klick och liten, liten köttbullebit.

Doris skakar på huvudet åt hela showen som pågår i detta hem. Matte och husse bär sig åt som om den där lilla krulliga vore hur viktig som helst. Å andra sidan fjäskar dom lite extra för att man inte ska känna sig åsidosatt och det är ju inte så dumt.

Ha en underbar dag!

Kram

 

12 aug 2015

Comments powered by Disqus