Kommunikation.

Godmorgon!

Harry "Mr Big" Mastiffs vistelse här hos oss börjar lida mot sitt slut. Imorgon åker han hem och jag kommer att sakna min stora kelsjuka kluns. Som vanligt till frukostfilen sitter jag och låter tankarna vandra. Det är liksom det som brukar randera i ett blogginlägg se. :)

Idag funderar jag på hur det är att äga en hund som väger betydligt mer än en själv. Ok, jag har gått upp i vikt men jag är inte upp i Harrys viktklass ännu. När man ska hantera en så stor hund kan man inte förlita sig på sin muskelstyrka. Harry kan dra mig till kyrkan i Östra Sallerup (lokalt skämt) utan att ens märka att jag hänger därbak! Alltså måste jag ha ett annat sätt att kommunicera med denna älskade hund. Ska man flytta en hund av den storleken som inte vill flytta på sig gäller det att man har auktoritet i sitt kroppsspråk. Harry är en väldigt snäll gosse men han kan också vara lite envis och då gäller det att jag pratar med hela kroppen. Är man det minsta lilla rädd för hundar ska man inte försöka detta för när han lägger upp sitt "jag-har-en annan-åsikt-skall skakar väggarna. Då gäller det att inte backa. Med hela kroppen berättar jag för honom att det kommer att bli som jag vill. Det tar inte många sekunder så får man ett litet gruff och en blick som smälter det hårdaste hjärta sen har vi löst det och jag får som jag vill.

Hade Harry varit en liten hund i det läget hade man kunnat lösa det på ett betydligt enklare sätt genom att helt enkelt lyfta upp hunden och flytta på den men man borde kanske göra det på Harry-vis. Då kommunicerar man lite mer på ett sätt som hunden förstår. Har väl aldrig sett en hund lyfta upp en annan hund eller hur?

Man blir väldigt medveten om sina begränsningar när man ska hantera en så stor hund som Harry men man lär sig väldigt mycket också. Man lär sig att inte vifta med händerna för då har man +80 kg på axlarna. Ingen bra idé. Man lär sig att man måste ha ljudet på tv:n väldigt högt annars hör man inte genom snarkningarna. Man blir medveten om att om du klappar honom på huvudet får du också vara beredd på att torka slem på väggarna när han ruskar på huvudet efteråt.

Framför allt måste du vara beredd på att ditt hjärta svämmar över när han lägger sitt stora huvud i ditt knä (med slem) lägger tassen på din hand och med en blick som gömmer sig till stor del i alla rynkorna ber om lite kel och kärlek. Jag kommer att sakna honom när han åker hem!

Ha en underbar dag!

Kram

11 jan 2014

Comments powered by Disqus