Fråga först!

Godmorgon!

Mitt häftiga humör, som jag lärt mig tygla, poppade upp igår. Jag hade absolut rätt men jag gick på som en bulldozer och det var kanske inte nödvändigt. Dessutom fanns det kanske en liten risk att jag helt enkelt hade kunnat få mig en smäll på käften. Inte tänkte jag på det inte. Jag blev bara arg.

Jag bor som alla vet på landet där vi inte så ofta konfronteras med hundmöte så därför händer det här inte mig så ofta och det som hände igår fick det att rinna över på mig med omedelbar verkan.

Nu vill väl kanske mina läsare veta vad som hände:

Vi står och tränar hund mitt i centrala Malmö och en idiot (två unga killar) kommer gående med sin lilla pudel i låååångt flexikoppel. Utan att fråga (så klart) släpper han fram sin lilla pudel till våra hundar och den springer omkring och nosar både här och där. Eftersom jag är som jag är och ingen sa något till honom tar jag det långa klivet fram och ber honom i, jag erkänner alltför irriterad ton, att ta in sin hund. Han reagerar med att kalla mig idiot och sa att han minsann var på allmän plats och därför kunde jag inte bestämma var han skulle vara. Att det inte var det jag sa ville han inte alls lyssna på. Jag såg rött och snart var vi igång i en hetsig ordväxling som snabbt blev hur löjlig som helst.

Hans lilla pudel sprang fram till en dubbelt så stor hund som, om det hade velat sig illa, kunde med ett bett sluta dess dagar. Jag blev nog mest förbannad över att han inte var rädd om sin hund. Hans IQ var nog inte så högt. Det kunde man höra när han pratade men vad fan. Hunden! Hur vet han att våra hundar är snälla. Hur fan vågar man göra så? Jag är glad att jag är lantis. Om jag skulle konfronteras med detta dagligen skulle min adrenalihalt i kroppen tagit död på mig.

Jag hade min skadade Doris med mig. Hon låg bunden vid en stolpe en bit ifrån och hade han släppt fram sin hund till henne vet jag inte vad jag hade gjort. Då hade det nog blivit mer än ordväxling. Dessutom var det nog ilskan över Doris skador som uppstått just av den anledningen att man inte håller reda på sina hundar som gjorde att jag tog i mer än nödvändigt. Det rann över rejält och det slutade med att vi tog våra hundar och gick en bit ifrån. Han lommade iväg med sin hund på lika långt koppel så han lärde sig inte ett dugg av det jag sa.

Att jag kunde fått på käften tänkte jag inte ett dugg på. Han ska vara jävligt glad att den snälla goa Theia som råkar vara dotter till den hund som bitit Doris är en helt underbar och snäll amstaff. Hon har ägare som ser till att hon förblir det. Han kunde inte veta detta. Hans hund kunde ha råkat väldigt illa ut när hon rusade fram som hon gjorde.

Jag kom hem och fick ett migränanfall och det skyller jag helt och hållet på honom. Oansvarliga hundägare får mig att bli ilsken som ett bi.

En uppmaning: Släpp aldrig, aldrig fram din hund till en annan hund. Oavsett. Fråga om det är ok! Innan! Det finns tusen anledningar till att jag kanske inte vill att min hund hälsar på andra hundar:
Jag vill kanske inte helt enkelt att min hund hälsa kopplad.
Min hund är kanske sjuk eller skadad.
Min hund kanske är hundaggressiv.
Min hund kanske är rädd.
Jag håller kanske på med att träna.

Det finns många anledningar till att fråga först. Gör det! Alltid! Även om hundarna känner varandra sen tidigare.

Jag försöker få ut detta på mina kurser med varierat resultat kan jag säga. Jag får väl fortsätta predika. Idioten från igår finns det nog inget hopp om tyvärr. Där fattades lite för många hjärnceller.

Ha en underbar dag!

Kram

2 maj 2013

Comments powered by Disqus