Känner mig skrynklig.

Godmorgon!

Det är nog den bästa beskrivningen av mig idag. Skrynklig. Med en fot som värker och höft som gör lika ont så ser jag nog mest ut som ett skrynkligt russin när jag rör mig. Så idag känner jag mig skrynklig. Men. Det ska inte bli en gnällblogg här idag. Icke på något vis. Jag hade bara lite svårt för att hitta på en bra rubrik idag.

Jag har de raraste valpar på onsdagsgruppen. Det har jag på måndagsgruppen också men nu handlade det om gårdagens kurs. De flesta är av små raser. Jag upplever det som om det ökat markant med de små hundarna på kurserna eller så har det bara slumpat sig så. Jag vet inte. Har inte det minsta belägg för mitt påstående.

Vad som är roligt att se är att åtminstone de som går kurs hos mig verkar tycka att det är viktigt att ha ordning på hunden även om den är liten. Det gör mig väldigt glad. En hund som inte har ordning på sin tillvaro får förr eller senare lida för detta trots att det är vårt fel. Som jag sa igår. Det är gulligt med den lilla valpen som står och hoppar på våra ben och vi tycker inte det är så jobbigt att dom drar som tokiga i kopplet. Vi kan t o m le lite när den lilla valpen skäller som en galning. Detta är inte lika gulligt när hunden blir vuxen och då lägger man ofta, tyvärr, skulden lite på hunden och det är så klart inte rättvist. Det är ju vi som inte gjort vad vi ska.

Valpägarna på kursen är så underbara. Ja, jag sa valpägarna inte valparna. Mitt hjärta fullständigt smälter när jag ser dessa människor skratta tillsammans med sina valpar. Tjoa stolta när valpen gör något i rätt riktning. Hur glada som helst. Det är så det ska se ut!

Doris var lite fostrande igår. Det behövdes på ett par valpar som var lite för energiska i valpleken. Det är så roligt att se hur valparna rättar in sig i ledet när den äldre tiken i gänget säger ifrån. Jag tittade mig omkring för att se om någon tyckte det var jobbigt trots att jag förklarat Doris roll innan leken. Inte någon. Jag är så glad för att dom litar på mitt omdöme.

När lektionen var slut så tror jag att matte och husse var minst lika trötta som valpen. Som en sa. "Nu kan jag inte ta in mer." Vilket var perfekt för då var lektionen slut. Ett gäng trötta valpar somnade säkert på vägen hem. Jag undrar om inte husse och matte gjorde detsamma när dom kom hem.

Jag körde hem med min Doris och kastade mig i soffan tillsammans med mina lurviga där vi tillbringade en kväll utan husse som är på kurs. Jag kramade mina voffs lite extra och tänkte mig tillbaka till valptiden. Blev nog lite skrynklig när de nostalgiska tårarna trängde upp i ögonen. Jag tänkte på hur tacksam jag är som får dela en tid tillsammans med dessa två.

Ha en underbar dag!

Kram

 

23 okt 2014

Comments powered by Disqus