Hundmöte med Doris.

Godmorgon!

Bildresultat för hundmöte

Hon är kan luras min Doris. Hon har olika strategier i möte med andra hundar. Jag har studerat extra noga under det här året vi bott i stan där vi möter många, många hundar på varje promenad. När vi bodde på landet mötte vi på sin höjd en ko som förvillat sig ut ur hagen. Inte särskilt upphetsande tyckte Doris. Det tycker hon oftast inte heller när vi möter hundar numera.

När vi var nyinflyttade var det inte lätt för henne. Det tog några månader att vänja sig vid alla hundar som ofta stod i nosen på henne utan att be om lov. Det är tydligen så det går till i stan alltför ofta. Nu ska vi inte fastna i vad jag tycker om detta. Tillbaka till Doris. När vi flyttade hit var hon inte speciellt ovan med hundar. Jobbet på hundskolan har lärt henne att stunta i de flesta hundar som kommer i hennes närhet men det var inte riktigt samma sak när vi promenerade i koppel här hemma. Hon hade det jobbigt. Många var de hundar som hon med önskvärd tydlighet talade om för dem att hålla sig på avstånd. Hon är inte, för det mesta, intresserad av kontakt. Detta är i ärlighetens namn något vi tränat på så det blev lite jobbigt för henne när de hon mötte inte gav henne möjlighet att göra det valet. Jag fick hjälpa henne genom att be folk hålla avstånd. Om jag hann! Hann jag inte fick tyvärr Doris ta till det enda hon kan för att tala om att hon inte var intresserad. Genom morrande och ett och annat skall.

Många promenader senare, fyra-fem om dagen blir många på ett år, har hon lagt till sig med en stil som måste reta livet ur alla hundar som står på två ben och vill umgås. Total nonchalans! Hon sträcker upp sig lite för att markera att hon inte är intresserad. Höjer svansen. Tittar inte ens på hunden som ofta står som ett utropstecken och skriker ut sin längtan att få stoppa nosen i rumpan på henne. Nix. Säger min Doris genom att bära sig åt som den värsta diva.

Men. Som jag sa i början så kan hon luras. Man får vara på sin vakt. När vi passerat tio hundar kan den elfte vara en potentiell kompis anser hon och bär sig åt som en riktig slampa oavsett om hon löper eller inte. Kråmar sig och gnäller, steppar på tå och viftar med öronen. Kom! säger hon med hela kroppen. Vad som gör detta har jag inte kunnat räkna ut. Det kan vara en liten chihuahua eller en stor doberman. Det kan vara en hane eller en tik. Inget synligt mönster finns.

Jag är så glad att min snart 7 åriga Doris fortfarande kan överraska mig och få mig att fundera över saker. Nu får jag snart en till att studera och fundera över. Sju veckor kvar till lagotto-tösen gör entré.

Ha en underbar dag!

Kram

16 jun 2015

Comments powered by Disqus