Hundar som biter?

Godmorgon!

grisoron.jpg

Har jag blivit biten någongång? Ja, det har jag. Av min egen hund som i rent försvar råkade bita fel och det var jag som fick bettet istället för unghundarna som trängde henne. Hon var inte ens medveten om att hon bet mig. Det tog ganska hårt i handen och blodet rann längs mina byxor hela vägen hem i bilen medan jag försökte stoppa blodflödet med en näsduk. Det var nog tur att det inte tog i en av hundarna för då hade det nog blivit ganska stora skador. Min hund kan man inte lasta. Däremot de andra hundarnas ägare som inte brydde sig ett dugg om att min hund varnade länge innan hon slutligen bet ifrån och tog hand om sina hundar.

Varför berättar jag detta? Det var längesen det hände. Jo, på grund av en hundblogg jag läser där man i det närmaste verkar frossa i det faktum att hundar biter. Jag vill motsätta mig detta och säga tvärtom faktiskt. Han skryter om hur många gånger han blivit biten och det låter för mig väldigt konstigt.

Det finns några raser som inte varnar innan de biter men de flesta hundar har en massa signaler innan bettet och blir man biten är det för att man inte har lyssnat på signalerna. Är man en person som utgör sig att vara en av landets hundgurus borde man inte ha blivit biten så många gånger som han blivit. Eller? Har jag helt fel här?

Bloggaren anser dessutom att det är bra om en hund biter för då kan man visa att man inte blir imponerad och hunden gör inte om det!? Hur tänker han här? Jag fattar inte. I min värld har man istället visat hunden att den inte kan lita på mig. Att den måste ta till bettet för att få mig att lyssna. "Jag lyssnar inte på dig. Bit du. Det är bra" Nej, jag får inte ihop det. För mig är detta att inte visa hunden respekt för det den säger innan den biter. Hunden har förmodligen morrat och visat med hela sin kropp att den är obekväm med situationen och eftersom jag inte lyssnade måste den ta till nästa steg. Hunden har lärt sig att det är lika bra att bita direkt för inget annat hjälpte ju. Det vill vi väl inte? Eller?

Nu är jag lite kategorisk här. Jag inser att det finns fall där hunden har problem och kanske inte har rätt språk men jag håller benhårt på att man ska lyssna på hundens signaler och visa den så pass mycket respekt att man lyssnar. Då ökar tilliten och man kan nå hunden genom träning istället för att pressa den till att göra fel och korrigera därefter. Varför vill man göra det så svårt för sig? Man tappar inte i prestige för att man backar undan när hunden morrar. "Det är minsann jag som bestämmer!" Hunden tar inte över "ledarskapet" för att man låter den "vinna". Den vinner ingenting. Den lär sig att lita på oss!

Vi tar det så förbaskat personligt så fort hunden morrar mot oss. Det är inget personligt. Det är en del av hundens språk där den visar sitt missnöje med det vi gör. Vad ska den stackaren annars göra. Jag bara undrar. Mina hundar har aldrig morrat mot mig. Någonsin. Undrar varför? Kan det vara för att jag respekterar dem? Kan det vara för att jag inte tvunget ska försöka ta ifrån dem benet de ligger och tuggar på? Kan det vara för att jag ser till att hjälpa dem ur situationer där de inte är bekväma? Tja, vad vet väl jag. Jag är inte landets hundguru. Bara en hundägare som lyssnar på och respekterar mina hundar.

Ha en underbar dag!

Kram

7 feb 2013

Comments powered by Disqus