Humör.

Godmorgon!

Bildresultat för arg tant

 

Jag har humör. Numera är jag ganska, eller till och med väldigt, bra på att tygla det som förr kunde orsaka både flygande sockerskålar och svordomar som det slog gnistror om. Samtidigt är jag ganska feg av mig så det var ofta en vägg eller något annat dött ting som fick ta emot min ilska. Trots det har jag aldrig varit rädd för att konfrontera och ställa människor till svars när det behövts.

Skånemejeriets chef fick ett rykande samtal från mig när en av hans chaufförer tog genvägar över en cykelbana för att det gick fortare än att köra runt om när han skulle leverera mjölk till dagiset som låg där jag promenerade med hunden varje morgon. Den morgonen han höll på att köra över både mig och min hund lade jag inte band på min ilska kan man lugnt säga. Tog kanske i lite mer än nödvändigt men ingen mejeribil körde på cykelbanan efter det.

Det har funnits ett och annat tillfälle när jag skällt så rösten spruckit och benen skakat men det har alltid funnits anledning till min ilska. Åtminstone har jag tyckt det. :)

Numera försöker jag ha en annan taktik som egentligen är mycket mer effektiv. Ingen lyssnar på en hysterisk människa. Det är mycket effektivare att sänka rösten och vara kall som is när man ska sänka någon som gjort fel. Håller på att lära mig detta.

Över då till det som hände igår. Dagen då jag blev lite stolt över mig själv:

ICA förbutik på Emporia. Man kan inte missa att man ska ta en nummerlapp när man ska handla där. Man mer eller mindre snubblar över dom när man går in. Jag tar min nummerlapp. När jag kommer in ser jag flera karlar stå där och vänta på en som klyddar med ett paket som ska skickas och det tar ganska lång tid.

Bildresultat för elak gubbe

Jag blir lite konfunderad för mitt nummer verkar vara den som är på tur. Hm. Nåja, inte mitt problem. Kassörskan ropar upp mitt nummer och jag går så klart fram. En karl i stort sett attackerar mig direkt och skriker i mitt öra att han minsann är före. Svordomarna haglar innan jag ens hinner säga någonting så jag förblir tyst. I radängan finns jävla kärring och en massa annat smått och gott med. Allting riktat mot mig. Det är ju så klart mitt fel att han inte tagit nummerlapp och det är då givetvis jag som ska straffas för det.

Kassörskan upplyser honom om att nu får det vara nog på grund av hans språk och jag har inte den minsta lust att låta honom gå före på grund av hans uppträdande. Nopp. Men. Jag sa ingenting! Hör och häpna. Jag stod där och väntade tills han kastade den Kvällspost han tänkt köpa i disken och gick. Jag höll humöret i schack! Hur lugn som helst. Jag bad varken honom att fara åt helvete eller sparkade honom på smalbenet. Inga sockerskålar flög genom luften. Ingenting.

Jag tror jag börjar bli vuxen. Det kanske var på tiden. Lugn och sansad. Duktig jag!

Ha en underbar dag!

Kram

1 jul 2015

Comments powered by Disqus