Hårt eller mjukt.

Godmorgon!

                                       ebba-och-buster-i-diskmaskin.jpg

Det här med metoder, mjuka eller hårda, är ett ständigt debatterat ämne i hundträningsvärlden. Om man frågar någon från den "andra sidan", det vill säga den jag kallar hårda sidan, finns det ingen som håller med om att deras metod är hård. De har en helt annan uppfattning och kallar det ofta konsekvent med regler. Precis som jag säger om min metod att träna hund på. Vi har bara olika uppfattning om vad det är.

Nu ska vi helt frångå alla tankar om inlärning. Det är en blogg som får stå för sig själv vid något annat tillfälle. Jag vill belysa sättet man är mot sin hund. Jag brukar inte vilja dra paralleller mellan barn- och hundfostran men jag ska faktiskt göra det här. Om jag inte lappar till mina barn i tillrättavisande syfte ska jag så klart inte göra det mot min hund heller men alla som har barn vet att ibland måste man sätta ner foten och visa att man menar allvar. Om någon säger att dom aldrig gör det tror jag att man ljuger lite. Jag menar att ibland måste man även göra detta med hunden. Kom nu ihåg att jag inte talar om inlärning här men ibland handlar det bara om att få stopp på ett pågående beteende jag inte vill ha, barn eller hund, och då hjälper det inte att stå och vädja till varken hund eller barn. 

Det är här de olika uppfattningarna om vad som är hårt eller mjukt kommer in. En del säger att man bara ska nonchalera och vänta på att hunden slutar och den som är riktigt hård hänger upp den i ett träd. Någon anser det vara misshandel att spruta vatten i ansiktet på hunden medan andra tycker att det är helt ok att sparka till den i sidan. Säger detta något om hur man är som människa? Nej, det konstiga är att det inte gör det. Den som hänger upp hunden i trädet skulle förmodligen aldrig göra detta mot sina barn. Så när det kommer till kritan handlar det om synen på hunden. Inte så mycket om hur hård eller mjuk man är som människa. För mig går detta inte riktigt ihop.

Jag själv är nog något mitt emellan. Som de flesta tror jag. Jag använder mig inte av vattensprutor, mest för att mina hundar skulle tycka att det var lek, men inte för att jag tycker att det är för hårt. Jag tycker inte det funkar helt enkelt och jag tror på att visa hunden att det faktiskt är jag som sätter gränserna. Jag gömmer mig inte bakom en vattenspruta. Har jag en bra relation med min hund finns det också utrymme att tala om för hunden att "nu är det nog" genom att jag helt enkelt tar tag i den. Kort och bestämt för att sedan när hunden visar att den förstått att jag är missnöjd genast släppa och sen är det glömt. Dock ser man tyvärr alltför ofta att det blir lite för mycket av den varan. Korrigeringarna haglar och man är inte lika flitig med att berömma hunden när den gör rätt och är duktig. Om hunden "bär sig åt" finns det en anledning och den måste man jobba med, i mitt tycke, positivt men jag talar som sagt bara om att få stopp på hunden för ögonblicket. Om beteendet sedan återkommer gång på gång har jag inte lyckats lära hunden det jag vill ha istället och kan man inte det finns det hjälp att få från hundtränare. Man kommer ingenstans i inlärningen med korrigering enligt mig. Hunden lär sig inte vad jag vill ha istället genom korrigering vilket en del tycks tro. Hur ska hunden veta vad jag vill ha om jag inte visar den det? Den gör ju bara det som är naturligt för den. Nu kom jag in på inlärning i alla fall. Det skulle jag ju inte men det hör ihop så klart.

                                        god-tarta.jpg

Jag skiljer på valpar och vuxna hundar i detta resonemang. Valpar provar och testar för att lära inför vuxenlivet och det ska man inte hindra dem från. Den hoppar upp med tassarna på bordskanten för att få tag på maten som luktar så gott. Om valpen aldrig får tag på mat där kommer den att sluta försöka. Här hindrar jag den bara genom att flytta tallriken och nonchalera valpen. Den är valp. Den testar. Korrigeringar hör inte hemma här anser jag. Förhoppningsvis lär jag min valp att alla fyra tassarna måste vara i golvet för att man ska få något gott. Inlärning istället för korrigering. Jag slipper ha en hund på bordet som serverar sig själv. Det är nämligen inte acceptabelt i mitt hundägande.

Jag är väldigt restriktiv med att ta tag i mina hundar. Mina händer är snälla för det mesta. Dom är inte på något sätt rädd för mina händer. Ofta räcker det med att jag "harklar" mig för att de ska förstå att jag är missnöjd och slutar med det de håller på med men om inte det hjälper ta jag tag i dem. Jag är rättvis mot dem genom att jag förstår att de inte lärt sig något av min harkling och att jag måste jobba med att lära dem vad jag vill ha istället. Det är mitt jobb. Deras jobb är att lyssna på mig. Inget annat. Det de ska kunna lär jag dem och korrigeringarna blir så få som möjligt tack vare det. Jag måste så klart anpassa detta efter hunden. Doris måste jag ta tag i medan Selma skulle krypa ur skinnet om jag gjorde det med henne. Alma behöver inga korrigeringar alls.

Jag hängde inte upp mina barn i träd och det skulle jag inte drömma om att göra med mina hundar heller men att tro att man kan gå igenom ett helt liv med hundarna utan att behöva ta i emellanåt är inte realistiskt. Man måste bara bestämma sig för hur "hård" man vill vara. Förhoppningsvis kan vi få bort de metoder som är rena misshandeln genom att vi som är rättvisa mot hunden sprider vårt budskap så mycket vi bara kan.

Var snäll och rättvis mot din hund. Den ger dig så mycket kärlek tillbaka då.

Ha en underbar dag!

Kram

16 nov 2012

Comments powered by Disqus