Hallå! och Gör inte så!

Godmorgon!

 

Två olika men ändå lika saker har hänt de senaste dagarna där jag blev lite irriterad på mig själv för att inte jag, i det ena fallet vågade och i andra fallet retade mig, och faktiskt ville "fostra" en annan medmänniska. Förklaring följer i kommande text.

I fredags var jag hos frissan i stan och blev så nöjd att jag gnolade lite för mig själv när jag gick till busshållplatsen för att ta bussen hem. Jag ser hundar av obestämd ras i Doris storlek i ögonvrån kommande mot mig och som den hundnörd jag är ägnar jag hela min uppmärksamhet åt det analkande ekipaget. En hund går lös och precis bakom benet på husse. Jag noterar den hukande gången och suckar för mig själv. Jaha, inlärt med inte så snälla metoder. En hund har stryphalsband och går även den snyggt intill husse. Den tredje.....stackelhalsband......lite stökig......husse rycker......hund gnyr.......jag stannar.

Här kommer det. Jag gjorde.....ingenting! Jag. Som inte brukar kunna vara tyst när jag ser saker som plågar eller rent ut sagt är åt helvete. Jag gjorde nämligen bedömningen att jag kanske inte skulle kunna hantera den här killen om han skulle bli förbannad för att jag lade mig i. En tuffing med andra ord. Jag fegade och bet mig i läppen för att hålla tillbaka tårarna som steg i ögonen.

Han försvann över torget med sina tre hundar som om du frågar mig inte skulle vara i hans ägo. Ja, jag gör den bedömningen av detta korta möte. Om man sätter på en hund ett stackelhalsband med taggarna inåt har man inte rätt att hantera djur enligt mig och enligt svensk lag får han inte göra så heller.

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort egentligen. Tror inte att hans skulle lyssna på mig och chansen att han skulle lämna sina personuppgifter till mig eller stanna kvar så jag skulle kunna anmäla honom är nog mikroskopiskt liten. Men jag gjorde ingenting! Försökte inte ens. För att jag var för feg.

 

 

 

 

 

Igår var jag och handlade och står i kön till kassan på ICA och väntar på att det ska bli min tur. I kassan står en tös max 25 år gammal. Hon bevärdigar inte sina kunder med en blick. Tittar inte upp en enda gång. Om dom vill ha sina kvitto får dom själva rycka det ur apparaten. Inget hej. Inte ett enda ord eller blick.

Även här reagerar jag även om min reaktion är betydligt mer irriterad än ledsen och arg som i förra fallet. Hon föser mina grejor över bandet fortfarande utan en blick eller ett ord som indikerar att hom är medveten om att jag är där. Jag räcker henne mina pengar och hon dricker vatten ur en flaska medan hon tar emot dom utan ett ord. Endast ett klunkande medan hon sväljer.

Jag går för att packa ner mina varor och hör kunden bakom mig säga: "Du behöver inte roa oss kunder men du kan åtminstone notera att vi existerar!" Säger hon och spänner ögonen i tjejen.

Hon sa det jag tänkte. Jag ser de andra kunderna nicka gillande. Jag vet inte vad som hänt med mig. Har jag blivit soft på "äldre dar"? Eller?

Fegis som ryter när jag är utom hörhåll. Hm. Det är inte riktigt jag.

Ha en underbar dag!

Kram

 

25 jan 2015

Comments powered by Disqus