Habituering

Godmorgon!

Tjusigt ord eller hur? Det betyder ungefär att om man utsätts tillräckligt mycket för något sker en tillvänjning. Det är ett ord man använder ganska mycket i hundkretsar. Jag själv tycker för det mesta att man inte ska krångla till det för mycket och göra för stor sak av saker och ting så löser det sig.

Ett område man däremot ska vara väldigt försiktig inom är när det handlar om rädslor. Jag är väldigt rädd för spindlar. Stora spindlar. De små tycker jag bara är lite äckliga men stora är jag verkigen rädd för. Jag kan lova att det inte hade skett en habituering vad gäller mig om jag tvingades umgås med stora spindlar. Möjligen skulle jag så småningom bli apatisk men mindre rädd skulle jag inte bli. Samma sak är det för hunden som utsätts för det den är riktigt rädd för. Där sker ingen habituering. Rädslan blir bara större och större och hunden kommer att bli mer eller mindre förstörd om man gör på det sättet. Risken är väldigt stor att hunden kommer att reagera på andra saker också på det sätt som den känner är rätt. Ofta i form av aggressivitet. Detta är jag övertygad om och har sett mer än en gång.

Jag tror nämligen att aggressivitet ofta handlar om rädsla i botten. En känsla av att man inte har kontroll över situationen. Man tar till skrämseltaktik för att hålla avstånd. Givetvis finns det fler anledningar att aggressivitet uppstår men här tar jag upp de fall där det handlar om rädslor.

Om vi återgår till mina spindlar så finns det så klart ett sätt att få mig att inte vara rädd för stora spindlar. Rädslan i sig är sund i detta fallet. Stora spindlar kan vara farliga och då är det ju bara sunt att hålla dem på avstånd men man kan lära sig att hantera sin rädsla på ett sätt som inte försätter mig i panik för att jag ser en stor spindel. Farlig eller inte. Man tar till just habituering i små doser. Jag får lära mig att först umgås med små spindlar för att sedan utsättas för större och större i den takt jag klarar av.

Precis så ska man hantera även hundens rädslor. Om jag har en hund som är rädd för andra hundar ska jag inte börja med att utsätta den för den där stora utåtagerande hunden som ser ut och låter som om den ska äta upp min rädda hund. Så klart. Jag börjar med en hund som är trygg, snäll och inte bryr sig så mycket om andra hundar. Där den rädda hunden kan känna sig trygg. Sen arbetar jag mig fram till hundar som är som hundar är mest. Den där hunden som vill äta upp min hund ser jag dock till att min hund slipper träffa. Varför skulle den behöva göra det? Risken är väldigt stor att jag är tillbaka på ruta ett igen i så fall.

Jag låter den vänja sig i den takt hunden behöver. Jag slänger inte in den i en hundgård full med lekande hundar. Då skulle bara rädslan öka. En hund i taget i lugn och ro. Jag har hört de mest förfärliga uttalande om detta där man anser att hunden ska själv hantera detta och bara ska utsättas för det den är rädd för så går det över. Det gör det inte! Inte när det handlar om rädsla.

Igår såg jag något som gjorde mig vädligt ledsen. Min Doris skyggade för hundarna när vi stod i grupp. Hon ville inte vara så nära dem. Min trygga fina Doris. Attacken hon utsattes för för några veckor sedan har satt spår som jag nu måste jobba bort. Hon ville inte gå emellan hundar som stod tätt intill henne och det har hon verkligen inte haft något problem med tidigare. Eftersom hon i grund och botten är en väldigt trygg hund så är jag inte så orolig. Vi hanterar det precis som jag beskrivit ovan så kommer det att lösa sig ganska snart. Det är jag övertygad om.

Ha en underbar dag!

Kram

16 maj 2013

Comments powered by Disqus