En tanke så hård.

Godmorgon!

En fruktansvärd händelse inträffade i Eslöv häromdagen. En pappa glömde sin tvåårige son i bilen på väg til dagis. Pojken satt fastspänd  i åtta timmar i stekhet bil och dog. En fruktansvärd händelse.

Reaktionerna var många. Och hårda. Jag var en av dem. Det ber jag om ursäkt idag för till den stackars pappan. Jag ropade på hämnd i form av långt fängelsestraff. "Hur fan kan man glömma sitt barn i bilen?" "Måtte han brinna i helvetet!" Med tårar i ögonen tänkte man på hur denna lille pojke lidit alla helvetets kval innan han somnade in. Det gör pappan också. Resten av livet. Han brinner i helvetet. Han ska inte sitta i fängelse. Det gör han redan. För livet. Han kommer alltid att ha detta på sin näthinna. Han har dödat sitt barn. Jag lider så med honom. Samhället kan inte straffa honom hårdare än han redan straffar sig själv.

Det är mänskligt att glömma. Även något så viktigt som ens barn. Jag har själv glömt min son i barnvagnen i en gång i en affär medan jag hjälpte dottern att välja klippdockor. Vi betalade och gick ut ur affären. Kvar stor lilla Anders i gången och sov så sött. Jag kom på det tillräckligt snabbt och smög in och hämtade honom. Jag glömde mitt barn. Det kan väl inte hända. Eller?

Jag har blivit av med dottern, även det i en affär, och det tog ganska lång tid innan jag hittade henne. Det kunde hänt allt möjligt hemskt medan hon var borta. Hon kunde gått ut ur affären och blivit påkörd. Hon kunde blivit bortförd av någon. Ja, det kunde ha hänt mycket. Det gjorde det inte. Men det kunde ha gjort.

Man är inte mer än människa. Även som förälder. Om man sätter sig och tänker efter finns det många situationer det kunde hänt förfärliga saker under barnens uppväxt. Det beror inte på att jag på något sätt var en dålig förälder för det var jag inte. Nej, det beror på att jag är en människa. Med mänsklig rätt att glömma. Inget av de misstag jag gjorde ledde till vaken skada eller som i detta fall något så förfärligt som död men det kunde ha gjort. Om omständigheterna varit tillräckligt dåliga.

Så istället för att döma pappan önskar jag idag att han kan finna något sätt att gå vidare i livet på. Att han får stöd från sin omgivning istället för att de stöter bort honom. Att någon torkar hans tårar och tröstar honom. Straffad är han redan. För livet.

Ha en underbar dag!

Kram

11 maj 2013

Comments powered by Disqus