Doris´s vendetta.

Godmorgon!

Doris är en hund med enormt tålamod. Alla som har träffat henne kan intyga detta. Hon vänder andra kinden till så länge det bara går. Många är de hundar som försökt få igång henne och om hon inte vill kan inte vilda hästar eller den ettrigaste terriern få henne att nappa. Inte nog med att hon vänder andra kinden till hon dissar dom dessutom genom att vända dom ryggen och med svansen högt lämna utan att ägna antagonisten en enda blick.

Men.

Bildresultat för arg hund

Alla som följer bloggen vet också att hon kan skrämma vettet ur mötande hundar genom att hämta tonen från klospetsarna och ge ifrån sig ett skall som kan få den kaxigaste hund att backa in i buskarna. Stor som liten. Det är inte många som svarar när hon tar i. Varför vissa försätter henne i detta läge har jag inte lyckats räkna ut. Kan nog med säkerhet säga att det har med koppel att göra och detta  händer aldrig när hon jobbar. Då går hon in ett läge där avlöningen på lektion åtta i form av en sockerkaka gör att hon håller sig i skinnet och visar sin bästa sida. Eller åtminstone den näst bästa. Då är hon instruktören Doris!

Med andra ord kan hon vara lite av Dr Jekel och Mr Hyde. Nu till hennes vendetta:

Bildresultat för arg chihuahua tecknad      Bildresultat för arg chihuahua tecknad

På en av våra promenadstråk bor det två stycken chihuahua som ska vara glada att dom har en häck och ett staket mellan sig och de hundar som går förbi deras trädgård. Kaxiga som attan är dom. Springer med hela vägen gör dom och låter som sirenerna från brandbilarna som passerar förbi här nästan dagligen. (Vi bor nära en brandstation) Dom här två är i stort sett alltid ute i trädgården och ingen ägare verkar ha något problem med detta larmande hela dagarna. Jag är inte säker på att jag hade kunnat låta bli att ge dom lite tips och råd om jag vore deras grannar. Nåja, det är jag inte så det kan vi lämna därhän.

Tillbaka till Doris och hennes önskan att ta livet av dessa retstickor. Hon börjar redan en bra bit innan vi kommer till trädgården. Vi har kommit överens, hon och jag, hon inte ska säga något när vi passerar. Det har klicker och kycklingfilé fixat. Men hennes kroppsspråk säger mer än morrande vad hon tycker om dessa hundar.

Igår var rackarna utanför på gången. Kopplade tack och lov. Som vanligt lät dom som två valthorn i panik. Långa koppel. Det blev för mycket för Doris. Trots att matte var ganska tydlig med hur hon tyckte mötet skulle gå till så bestämde Doris sig för att nu jävlar skulle dom få! Tack och lov för att deras koppel inte nådde fram och min snabba reaktion!

Som sagt. Jag har världens tålmodigaste hund men retar man henne tillräckligt länge så.......!

Vad lär vi oss av den här historien? Säg aldrig, aldrig att min hund skulle aldrig.......!!

Ha en underbar dag!

Kram

26 jun 2015

Comments powered by Disqus