Doris tätt intill.

Godmorgon!

Doris. Doris tätt intill. Min tröstekudde på natten när sömnen inte vill infinna sig. När man ligger och tittar rakt upp i det vita taket och tankarna snurrar. Inga bra tankar. Det är konstigt. Man kan må hur bra som helst när man går och lägger sig för att sedan vakna några timmar senare med bankande hjärta, orolig över allt och inget. Förmodligen gör jag något som indikerar att jag inte mår så bra där i sängen för det slår aldrig fel: Doris kommer smygande upp och lägger sig ovanför min huvudkudde som hon gjort sedan hon var valp. Hon får inte längre riktigt plats mitt lilla hjärta men det spelar ingen roll. Vi knölar ihop oss där runt kudden hon och jag. Hennes nos hamnar alltid precis intill mitt öra där hon andas med lugna, tröstande andetag. Inget får mig att må bättre i mitt sömnlösa tillstånd än när hon ligger där och andas på mig med sin varma andedräkt. Inget.

Hon är min terapihund. Min påminnelse om vad som är viktigt. Det spelar ingen roll om världen utanför rasar samman. Vad som än dyker upp så finns hon där. Med sin sammetsnos tätt intill mitt öra. På natten när det som är hanterbart på dagen känns kvävande och jag behöver min lurviga vän. Nu är det morgon och det som kändes jobbigt i natt i mörkret är fortfarande jobbigt men tack vare min Doris tätt intill kan jag säga Godmorgon, vilken underbar morgon!

Ha en underbar dag!

Kram

8 aug 2013

Comments powered by Disqus