Det går framåt.

Godmorgon!

Vi mår bra. Det finns en del som frågat. En vecka idag. En vecka sen vi förlorade en av de vänligaste hundar vi haft. Tyvärr var hon lite missförstådd på grund av sina rädslor som hon gömde genom att ljudligt tala om för den hund som kom för nära att ge sig iväg. En av anledningarna till att jag sällan eller aldrig hade henne med på mina kurser. En annan var just att hon var så vänlig. Mot människor. Överdrivet vänlig. Hunden med hundvärldens snällaste ögon!

Den sista bild tagen på min fina Selma. Lycklig över den skogsrunda hon fick. Trött blev hon men lycklig var hon. De vänliga ögonen hade en vemodig blick den söndagen som talade om för mig att hon egentligen inte borde springa i skogen. Det gjorde ont men hon var så lycklig! Att hon dagen efter inte kunde gå tänkte vi inte på då och det spelade heller ingen roll.

Jag har inte tillåtit mig att tvivla. När jag ser bilden nu så kan man inte låta bli att göra det. Då får jag påminna mig om den vardag vi hade. Den vardag hon var tvungen att leva i. Då försvinner tvivlen igen och jag tänker istället på henne när hon var pigg och frisk.

När hon var en tossig tonåring som älskade att sträcka ut på fälten.

Jag saknar dig sötnos. Doris saknar dig på sitt vis. Vi är många som saknar dig och nu ska vi minnas den fina hund du var. Innan smärtor och rädslor. Nu ska vi inte vara ledsna längre. Nu är det de glada minnenas tid.

Ha en underbar dag!

Kram

 

25 nov 2014

Comments powered by Disqus