Nu slutar vi slarva!

Godmorgon!

glad.jpg

Idag tänkte jag väcka en liten tanke och påminna lite. Att använda sig av belöningsmetoden när vi tränar hund är självklart för mig och alla som deltar på mina kurser. De som är tveksamma när de kommer brukar ganska snart bli övertygade om att det är en rättvis och bra metod. Att det funkar. Men. När vi slarvar blir det inte så bra och jag kan inte räkna de gånger jag fått höra att hunden bara är fixerad vid godishanden och inte har någon kontakt när inte godiset är synligt. Det är för att vi slarvar. Jag gör det själv ibland. Fy på mig. Jag borde inte göra det. Därför ska jag ta det här idag. Som en påminnelse för mig själv och andra.

Senast nu i veckan vände vi hundens fixering från godiset till ägaren enbart genom att se till att godiset stannade i fickan tills belöningssignalen kommit. I det här fallet använde vi oss av klicker men det gäller även när vi använder oss av en verbal signal. Godishanden får inte röra sig en millimeter förrän signalen kommit! Vips vände vi hundens uppmärksamhet från handen till ansiktet. Kontakt! Det är inte så brått att servera godisbiten. Det får gärna ta någon sekund mellan signal och godisbit. Om vi klickat in hunden ordentligt har snålvattnet redan börjat rinna när signalen kommer. För hunden blir signalen belöning och godisbiten bonus.

Om godisbiten är synlig för hunden under träningen blir inlärningen lidande. Den koncentrerar sig så hårt på godiset att den inte egentligen vet vad den gör. Detta är en av anledningen till att jag tjatar om varierad belöning. Hunden ska inte veta vad som bjuds. Ibland blir det godis och ibland lek. Ibland något annat. Servera inte jackpotten om inte hunden ansträngt sig extra. Om jag alltid får oxfilé är det till slut inte lika gott.

Om jag tänkt träna på promenaden tar jag på mig min godisväska. Då vet hundarna att det är träning på gång och fokus ligger lite extra på mig. På mig, inte godisväskan. Godiset ligger i tryggt förvar tills man utfört det jag vill. Visst vet dom att godiset finns där men dom vet också att det är på mig fokuset ska ligga för att bli belönade. Godiset stannar i väskan. Signal sedan belöning. Men. Om jag inte tänkt träna har jag ändå godis med mig men i fickan istället. För att jag ska kunna belöna när hundarna gör något bra, inkallning eller annat som hela tiden sker under alla promenader. Surprice! Ibland får jag höra att man inte alltid har godis med sig. Hur ska jag då belöna? Enkelt. Lek, springa, brottas osv. Men. Varför kan jag inte alltid ha några godisbitar i fickan? I alla mina jackor finns det alltid något gott i fickorna. Torrt godis som inte luktar skunk när det blir kvarglömt där. :) Även en leksak finns alltid i fickan. Variation. Däremot är det inte alltid det ligger en klicker i fickan. So what? Jag är inte stum. Brrrrrrra! Duktig! Belöning!

Dagens lärdom är framför allt detta: Se till att signalen kommer först. Handen som ska ta upp godiset ska vara still tills det är dags att ge hunden belöningen. Ha inte handen i fickan för att kunna servera godiset snabbt. Inte heller i handen.

Ha en underbar dag!

Kram

 

22 feb 2013

Comments powered by Disqus