Det är så svårt!!

Godmorgon!

 

 

Det finns en sak som är så svårt med att vara jag. Eller ja, det finns nog fler men en sak som är svårare än andra är att inte säga något när man ser saker som man skulle vilja hjälp människor med men inte får för att dom inte har bett om det! Så svårt! Jag vill så gärna hjälpa dom (eller bara lägga mig i!) så det inte behöver se ut som det gör på promenaderna. Jag tror alla hundtränare känner likadant.

Veckans möte: dam med liten superskällig pomeranian står och inväntar att vi ska komma fram jag och mina lurviga (som inte bevärdigar den lilla med en blick) så att dom ska få hälsa och därmed få tyst på den lilla söta, men ljudliga, vovven. Hennes sätt att få bort skällandet är alltså att låta hunden hälsa så fort som möjligt för då blir den tyst! Snacka om att belöna fel saker. Hunden var nog inte rädd faktiskt men upphetsad till tusen och ville fram till mina. Jag upplyser damen om att hälsa inte är aktuellt i koppel och hon tittar på mig som om jag inte är riktigt klok. Hennes fortsätter skälla när vi går förbi så både jag och mina luriga blir döva.

 

 

 

 

 

 Jag skulle så gärna vilja ge henne några tips på hur hon ska få bort detta men så inser jag att hon kanske inte ser det som ett problem. För henne är det kanske ett sätt att få kontakt med andra hundägare på promenaden och få en liten pratstund. Hennes lilla lurviga är frustrerad det är ett som är säkert men mår inte nödvändigtvis dåligt av sitt skällande stående på bakbenen. Jag har sett hur hon fått gå fram till andra hundar och sen haft hur kul som helst medan dom leker hejvilt i koppel. Intrasslade i varandra. Damen har haft tur hittills. En dag kanske trasslet medför ett full slagsmål och skador som följd.

Jag vill lägga mig i. Jag vill lära ut ett bättre sätt. Jag får inte säga något. Ingen har bett om min åsikt. Det är så svårt!

Ha en underbar dag!

Kram

 

 

16 aug 2014

Comments powered by Disqus