Den berömda poletten........

Godmorgon!

 

 

Poletten ja. En dag ska jag ta reda på hur detta uttryck uppstod och vad det var för polett som trillade ner. Mina tankar är på den nivån idag så nu varnas det för flummigt inlägg......eller kanske inte. Vi får väl se......

Om vi börjar med det jag menar med dagens rubrik så är det på det viset att jag avslutade den sista valpkursen för denna omgången i går. Mäkta stolt stod jag och tittade på dessa fina, fina valpar som fixade övningar dom fick nosa på från vardagslydnadskursen. Framför allt en liten gosse som haft liiite svårt för att koncentrera sig på övningarna under kursen. Vilken kille! Han var sååå duktig och matte sträckte allt lite extra på sig när hon gick där med sin pälsling. Well done! Vi konstaterade att just poletten trillat ner och han gick hem med ett välförtjänt diplom. Precis som alla de andra valparna gjorde.

Jag är en vän av att skynda långsamt. Låta poletten trilla ner. Den gör det. Nästan alltid. Om man har tålamod. Låter hunden växa in i sin roll. Men det är viktigt att jobba. Första året är så viktigt. Man får aldrig tillbaka det. Den tiden där man lär in saker där man inte behöver träna bort saker först innan man lär in. Det är så mycket lättare att göra rätt från början och slippa lägga energi på "fel" ställe.

Nu kommer ett exempel. Doris. Som sedan Selma dog fått för sig att man ska vakta trädgården lite. Det hade vi inget problem med när Selma fanns och det kan jag bara förklara med att hon litade på att Selma tog hand om detta och nu måste hon ta hand om det själv.

Lägger jag då energin på att lära henne att inte skälla i trädgården. Nix. Det är inte det som är orsaken till "problemet". Jag lägger energin på att låta henne jobba. Att inte vara ensam ute i trädgården så jag har kontroll på vad hon gör. Skällandet är inte problemet. Orsaken vet jag. Hon behöver lägga sin energi på annat som jag ser som positivt istället. Så vad gör vi då? Jo. Vi väljer att låta henne göra saker i trädgården som t ex leta godis, jobba med lite lydnad osv. Leken är viktigt. Trädgården ska inte vara en plats där hon ska spänna sina muskler och vakta saker utanför gränserna. Alltså får hon nu under en tid inte vara ensam i trädgården. Jag låter henne jobba med andra saker som hon blir trött och nöjd av och trädgården är min. Inte hennes. 

Jag har tålamod och väntar på att hon ska komma i balans igen. Låter henne växa in i sin nya roll. Skällandet kommer att försvinna om hon inte får gå där och vakta. Lugn. Balans. Tålamod.

Blev det flummigt? Lite kanske. Nu ska jag baka kakor till i kväll sen åker vi till havet och kurerar min rygg med en promenad och Doris får sträcka på sina benen lite.

Ha en underbar dag!

Kram

11 dec 2014

Comments powered by Disqus