Den andra hunden.

Godmorgon!

Doris reaktion på Gina var inte riktigt vad vi hade väntat oss. Å andra sidan har hon haft vår odelade uppmärksamhet ganska länge nu eftersom det är nästan ett år sedan vi miste Selma. Hennes ledstjärna i livet. Hennes bästa kompis. Kanske vi har kompenserat på ett sätt som inte är helt ok för Doris. I vår vilja att göra sorgen lite lättare för henne har hon blivit van vid att vi bara finns här för henne. Ingen annan. Mitt mänskliga sätt att se på saken som säkert inte överensstämmer med hennes. Man vill ju så gärna vara viktigast i världen för sin hund. Eller hur?

Doris är en glad hund.  En social hund. Men. En hund med stor integritet. Noga med sin egen-zon. Väldigt van vid valpar. Hon träffar många, många på hundskolan och har gjort det hela sitt liv. Aldrig att det är några problem. Hon får alltid själv välja hur hon ska bemöta dem. Ibland väljer hon att helt nonchalera dem. Ibland kan hon bli barnsligt pipig och bjuda upp till lek vilket inte händer så ofta visserligen. Oftast struntar hon i dem men är underbar när det är valplek på valpkursen och hon stöttar den valp som behöver det och säger till den valp som är för hård i leken. Även här har hon olika strategier: antingen drar hon med sig den valp som är för hetsig i leken för att skydda de andra eller så blockerar hon. Även det för att skydda. Väldigt sällan säger hon ifrån. När hon gör det är det alltid alldeles lagom. Aldrig har det hänt att hon varit för hård när hon ska styra upp leken. Men. Hon kan också välja att helt strunta i alltihop. Ligger på sin filt och låter valparna härja hur sjutton dom vill. Inget jag lärt henne. Inget jag kan styra. Hon får göra som hon vill.

Nu när Gina kommit i huset och kommit igång lite mer är det roligt att se hur Doris börjar se lite annorlunda på henne. Hon har gått från att inte låtsas om hennes existens till att åtminstone titta på henne och t o m agera tillsammans med henne om än väldigt lite. Hon får göra detta helt på sitt eget vis. Vi lägger oss inte i detta över huvudtaget. Det får ta den tid det tar. Dom kommer att bli de bästa kompisar. Det är jag helt säker på.

Den andra hunden. Det är Gina. Doris betraktar. Doris börjar förstå att hon nog kommit för att stanna. Vad ska man göra när man skaffar en hund till? Så enkelt som möjligt säger jag. Krångla inte till det. Låt hundarna sköta det så mycket som möjligt själva. Säger den vuxna hunden ifrån till valpen är det ok. Det låter ganska mycket ja, men det är nödvändigt för att valpen ska veta var gränserna går. Skäll aldrig på den vuxna hunden för att den säger ifrån. Då finns risken att den tar till hårdare nypor nästa gång. Den fick ju inte morra så........! Det är upp till valpen att lyssna!

Om vi tar det lugnt och låter experten Doris sköta detta kommer Gina att lära sig hur det ska vara och Doris kommer att ta henne till sitt hjärta. Hur skulle hon kunna låta bli? Titta på henne!!!

 

Ha en underbar dag!

Kram

 

11 aug 2015

Comments powered by Disqus