Berg- och dalbana

Godmorgon!

Det handlar inte så mycket om hundträning på bloggen för närvarande. Det beror på att det faktiskt inte finns utrymme för det just nu. Hundarna går mest här hemma och skrotar och det börjar märkas på Doris att det hon inte är riktigt nöjd med det. Hon, som varit så duktig på senaste tiden, tog sig en tur igår när jag inte hade uppmärksamheten på henne. Jag begick dödssynden att tala i telefon när vi var ute på fältet. Vips, var hon borta. I en kvart gick jag där och letade efter henne och förbannade mig själv för min dumhet. Selma och Alma var inne i vår skog en bit därifrån det visste jag. Stängt upptagna med att tugga barken av träden. Där gick jag på fältet och hotade med att sälja henne när jag hittade henne. Tanken att hon också skulle vara i skogen slog mig aldrig baserat på gamla erfarenheter men till slut gav jag upp och gick tillbaka. Vem skuttar omkring där och leker med sin bästa kompis Selma. Doris. Hon var inte alls på rymmen. Kom skuttade bort till mig, lycklig som få. Jaså, matte vill du också vara med och leka? Älskade, förbannade hund.

Gårdagen bjöd på känslosvängar som nog inte är bra för mitt lilla hjärta. Morgonen började med samtal från hemtjänst som meddelade att mor larmat och dom hade ringt efter ambulans. Halvklädd rusade jag upp till henne och där låg hon min numera lilla sköra mor. Hon hade ramlat igen och kunde inte röra sig. Vi skickade iväg henne i ambulansen övertygade om att hon brutit höften igen. Senare på dagen visade sig dock att det inte var en fraktur men hon är kvar på sjukhus med svåra smärtor och helt oförmögen att röra sig. Hur länge hon blir kvar där är det ingen som vet. Stackare.

Efter det hade jag ett möte som kan innebära ett fantastiskt uppsving för min lilla hundskola. Jag kan inte och vill inte gå in i detalj med detta ännu. Tiden får utvisa hur det blir i slutändan men väldigt spännande saker kan vara på gång så småningom. Jag kommer inte att öka på min verksamhet. Det har jag bestämt mig för och det kommer jag att hålla fast vid men det är betydligt roligare att hålla igen än motsatsen. Det kommer att ta tid. Det är en långsiktig planering. Spännande är det. Lite nervöst. Det här är inte bara jag som bestämmer takten på men jag ska få vara med och planera saker som kommer att innebära nya spännande utmaningar och som ställer lite krav på kreativitet från min sida. Jag kommer fortsätta hålla fokus på kvalitet. Inget får störa det. Någonsin. Jag kommer inte ta på mig mer än jag klarar av. Jag har dock en känsla av att det här kan bli ett fantastiskt samarbete. Långsiktigt. Skynda långsamt. Framtiden får utvisa vad det blir av det. Jag är väldigt hedrad över att man har detta förtroende för mig. Jag lovar att ge allt. Jag är taggad till tusen. Har många idéer på gång. Nu ska jag använda en stor del av min ledighet till att sätta detta på papper och nytt möte är planerat ett par veckor in i januari. Spännande!

Så gårdagen gick från förtvivlan över att mor hamnat på sjukhus igen till nästan hysterisk glädje över hur saker och ting ordnar sig till betydligt högre höjder än jag någonsin kunnat drömma om. Nästan så man fick dåligt samvete över att man gick här hemma med ett fånigt leende på läpparna samtidigt som oron för mor är mer påtaglig än någonsin. Det kan inte vara bra för hjärtat det här.

Ha en underbar dag!

Kram

21 dec 2012

Comments powered by Disqus