Bästa vänner!

Godmorgon!

Det är dom här två. Bästa vänner! Vid första anblicken kan det se ut som om dom inte bryr sig så mycket om varandra. Dom ligger inte på samma kudde och sover precis men när den ena inte är där märks det tydligt på den andra. När dom återförenas. Då vet glädjen inga gränser.

Selma är världens snällaste hund. Doris har ända sedan hon var valp fått göra precis som hon vill med Selma. Jag får ibland gå in och stoppa för att odågan är en riktig pain in the neck! Selma ger dock igen lite i leken. Skulle hon någonsin ta i lite så viker Doris direkt. Vilket som sagt i stort sett aldrig händer.

Dom är som Helan och Halvan. Dom är jordgubbar och grädde.  Inte detsamma var för sig.

Varför kommer dessa tankar upp idag? Efter en obehaglig dröm jag haft inatt. Där Selma blev påkörd av en bil när jag var på teater. En telefon ringde inne i salongen och man bröt föreställningen för att berätta för mig att min hund var död. På en teaterscen stod jag och tog emot dödsbudet och hela salongen började applådera! Så förfärligt obehaglig dröm.

Selma har fått en böld som kommer och går. Inget verkar bita på detta. Atrosen i frambenen tär på henne. Det är tydligt. Hon vill inte vara med de flesta av dagar. Ligger på sin älskade soffa och sover för det mesta. Emellanåt glimtar hon till och då är hon nästan som vanligt.

Jag önskar att någon kunde hjälpa mig. Med beslutet. Med att ta henne på den sista resan. Jag har gjort det här förr. Det blir inte lättare för att man varit med om det tidigare. När vi har dåliga dagar som vi hade igår då är jag på väg. Idag önskar jag att någon kunde hjälpa mig. Jag kan inte förmå mig. Jag vet inte hur mycke hon lider. Hur jobbigt hon har det egentligen. Jag kan acceptera att det tar en kvart att gå runt kvarteret om hon bara tycker att livet är värt att leva.

Hur ska Doris reagera när dagen kommer? Jag vill inte ens tänka på detta. Bästa vänner!

Ha en underbar dag!

Kram

29 okt 2014

Comments powered by Disqus