Baka och adjö

Godmorgon!

 

 

Ja, så var det redan dags. Baka kaka och ta adjö. Första avslutningen för denna omgången. Jag frångår min sockerkaks-tradition och satsar på bananmuffins istället. Varför inte lite variation?

Det är alltid lika tråkigt. Jag lär mig aldrig. Vid dom tillfällen jag inser att deltagarna gått så många kurser att det är dags för en paus är det jobbigare. Jag försöker variera kursutbudet för att alla ska känna att det alltid finns en anledning till att gå en kurs till men inser samtidigt att det någon gång måste bli så att dom försvinner. Jag saknar givetvis människan bakom hunden men....hundarna! Jag hoppas alltid att man ska anmäla till ännu en kurs så jag slipper säga adjö. Detta är inte bara som jag säger. Jag känner verkligen så.

Jag skulle nog egentligen inte ha ett jobb där man jobbar med hundar. Jag sitter ofta och tänker på de som försvunnit och undrar hur det går för dem. Om dom mår bra och lever livets glada dagar eller inte. Det sticker i hjärtat när jag tänker på hunden i frack eller hunden som studsade in genom grinden, som en känguru!, söta hunden som satt och tittade på mig när jag pratade som om den sög in varenda bokstav jag sa och många, många fler. Hundar som satt ett avtryck i hjärtat på mig. Jag saknar.

Jag undviker alltid att gosa för mycket med hundarna på kurs. Det är inte meningen att dom ska fokusera på mig när dom ska jobba. Det hjälper inte. Jag blir lika fäst vid dom i alla fall. Finns inget underbarare än att se dessa glada hundar komma runt hörnet med matte eller husse på släp för att dom har så brått, så brått att komma in på träningsplanen. "Han drar aldrig annars!" "Hon börjar gnälla så fort jag tar i träningsväskan!" "Han tjuter hela vägen hit i bilen. Det gör han aldrig annars!" Underbart!

Nu ska jag baka mina bananmuffins och hoppas på att jag inte behöver ta adjö av alltför många av "mina" vovvar ikväll.

Ha en underbar dag!

Kram

 

23 sep 2014

Comments powered by Disqus