Älskade barn!

Godmorgon!

Idag samlar jag mina älskade barn omkring mig. Alla tre. Med respektive. Alla utom sonens sambo som var tvungen att stanna hemma i Bern men mina tre älskade ungar kommer alla att vara här resten av helgen och det kunde inte komma vid en bättre tidpunkt.

Vi har blivit påminda om att livet inte är för evigt. Att alla kommer hem  just den här helgen ser jag som en liten ynnest från ödet. Någon kände att jag behövde krama mina barn. Allihop. Nej, jag är inte religös. Långt därifrån om man ska vara ärlig. Ateist ligger nog närmare till hands. Jag är övertygad om att man formar sitt eget öde mevetet eller ej genom de val man gör i livet och det har inget med någon gud att göra. Jag är säker på att detta uttalande skulle kunna sätta igång en intressant diskussion med mer än en av mina läsare och vi skulle kunna ha hur kul som helst men det här är så jag lever. Så jag tror.

Nu står vi inför en stor förändring i livet och det ser minsann ut som om det går att genomföra. Jag har fjärilar i magen och i tankarna är jag redan där. Om någon utomstående skulle titta på det skulle man förmodligen säga att det är väl inte så stort men för mig är det. Jättestort och det känns, efter en natts funderande och planerande, så jävla rätt! Så rätt! Det här vill jag göra och jag vill göra det så fort som möjligt. Jag kan inte avslöja ännu. Det måste göras en del saker först. Jag kan bara säga att det kommer inte att påverka hundskolan särskilt mycket. Det kommer att vara mer eller mindre som vanligt.

Nu ska jag träna upp stora kramen på en hund så jag kan krama alla mina älskade, nära och kära så hårt jag bara kan när dom kommer och sen kommer vi nog att prata om mamma och pappas stora planer. Det är en kvalificerad gissning.

Ha en underbar dag!

Kram

7 dec 2013

Comments powered by Disqus