Alla är vi olika.

Godmorgon!

Jag ska börja med att säga att jag inte har några vetenskapliga belägg för det jag säger i dagens inlägg. Inga hållbara i alla fall. Det här bygger enbart på mina egna erfarenheter och saker som andra hundnördar sagt och erfarit. Jisses, det här låter stort. Det är det inte.

Jag talar om hur olika vi är som människor och som hundar. Nej, alla språkpoliser jag påstår inte att vi alla är hundar. :) Däremot påstår jag att vi på vissa plan är ganska lika. Utan att förmänskliga hunden nu! Vi är även alla olika. Det tror jag ingen kan säga emot. Det finns människor som är jägare och det finns farmare. Somliga vill ha äventyr och andra trivs bäst hemma. Jag är definitivt farmare. Ta mig ur min invanda miljö och jag blir lite obekväm. Däremot vill jag ibland ha lite variation i lagom dos. Jag tror att det finns jägare och farmare även bland hundarna. På olika nivåer. Eller är det vi som ser fel saker?

Det är ganska kul att göra den jämförelsen med hundar. Jag har haft alla sorter. Hunden som vill framåt, framåt mot nya äventyr hela tiden. Som vill ha spänning i tillvaron. Hela tiden.  Den hund som vi kanske felaktigt skulle kalla stressad. Hm. Fundera på den! Har jag läst den hunden rätt?

Sen har vi hunden som vill ha sina rutiner. Som inte gärna lämnar hemmets trygga vrå. Som är lugn till den gräns att man undrar om det är något fel på den. Trög och deprimerad säger vi om den. Understimulerad! Är det alltid så? Eller?

Kan det vara så att vi tar lite för lite hänsyn till hundens personlighet? Nu tog jag två extrem-exempel. Det finns så klart massor av variation även här. Mina hundar t ex. Doris som kan läggas i kategori ett men som även kan koppla av därför att jag helt enkelt tvingat eller rättare sagt tränat henne till detta. Om hon fick välja själv. Vad skulle hon göra då? Skulle hon leta äventyr hela tiden? Jag tror det!

Selma. Min soffliggare. Som blir orolig om man stör hennes rutiner. Har hon blivit så för att jag förutsatt att hon är sådan eller är det hennes personlighet. Är det enbart hennes artros som gör att hon vill hålla sig i hemmets trygga vrå. Eller hennes osäkerhet? Har jag satt en felaktig stämpel på henne eller är det sån hon är. Om hon fick full frihet. Skulle hon göra det hon gör nu då?

Vi tränar våra hundar till olika saker för att dom ska passa in i vår tillvaro. Så måste det vara men det är kul att försöka tänka lite utanför boxen ibland. Hur skulle det se ut om vi lät bli? Skulle vi få en helt vansinnig situation eller skulle våra lurviga blomma ut i hela sina fulla personligheter och ändå funka med oss. Skulle Doris bjuda in mig till äventyren eller skulle hon sticka själv?

Vart vill jag komma med detta resonemang? Tja, jag kanske bara vill väcka en tanke. Är det så att vi sätter felaktiga personligheter på våra hundar och därmed behandlar dom lite felaktigt? Tar vi tillräckligt mycket hänsyn till våra hundars olikheter? Tränar vi alltid på rätt sätt som passar just den hunden? Tänker vi lite för mycket som människor (vilket är svårt att låta bli!) och därmed ställer till det lite för våra lurviga?

Är jag bara snurrig i huvudet och behöver kaffe eller kan jag vara något på spåret? Gick jag lite för mycket in i det filosofiska träsket nu? Godmorgon!

Ha en underbar dag!

Kram

 

 

9 aug 2014

Comments powered by Disqus