Aldrig nöjd eller...

Godmorgon!

                                       fardiga-snart.jpg

Börjar med en rolig bild där det krånglat till sig och man nog inte var så nöjd. Det var mycket humor och tålmodiga hundar inblandade. :)

Hundskolan har numera ett nyhetsbrev en gång i månaden och attans så svårt det var att bli nöjd när jag skickade ut det första igår. Jag gillar att skriva. Egentligen vill jag hålla i en fin penna och plita med fina bokstäver men det gör man ju inte så ofta nu förtiden så jag får väl försöka trycka på tangenterna så elegant som möjligt istället.

Det var så mycket jag ville ha med. Jag skrev om och skrev om hur många gånger som helst. Hade hur kul som helst men blev mer och mer frustrerad när jag insåg att det mer började likna en bok än ett litet nyhetsbrev så ta bort, skriv om och spara till kommande brev. Blev aldrig riktigt nöjd. Självkritisk som jag är. Nog om detta men vi behåller ämnet att aldrig bli nöjd.

Som vanligt drar jag över det hela till hundträning. Någon har sagt, och jag har även läst detta i träningsböcker, att man aldrig ska vara nöjd. Man ska hela tiden sträva efter att det ska bli bättre för att komma vidare i träningen. Jag har faktiskt en lite annan åsikt. Jag tror tvärtom att man ska tillåta sig att vara nöjd emellanåt. Man hamnar annars i en prestationsångest som inte är till gagn för träningen. Det är så lätt att det går ut över både en själv och hunden. Blev det inte perfekt? So what om du inte ska tävla i lydnad? Funkar det i vardagen så är det väl nog.

Om min hund kommer åtta gånger av tio på inkallning är det inte perfekt men väldigt bra ändå. Tillåt dig att vara nöjd med att ni kommit så långt i träningen. Min hund hoppar inte på besökare men en och annan är det så himla roligt när dom kommer så hon kan inte låta blir. Inte perfekt men bra för det mesta. Var nöjd. Om man ägnar mindre tid åt att reta sig på det som inte funkar perfekt och mer tid åt att vara nöjd över det som funkar mår man betydligt bättre.

Doris otroliga glädje så fort det är ett barn i närheten är ganska jobbig men när vi kom så långt att barnet visserligen fortfarande fick en slick varje gång Doris passerade men inte hamnade i backen för att Doris var för ivrig var jag så nöjd. Det hade varit bättre om jag inte behövde passa henne hela tiden men jag tillät mig att vara nöjd med detta.
Även barnet var nog ganska nöjd kan jag tänka mig.

Att jag inte kan ha Doris lös i skogen är också frustrerande men med en lina släpande efter sig har vi funnit en lösning som inte är perfekt men funkar och jag tillåter mig att vara nöjd med detta. Att träna henne till att inte jaga är för jobbigt och vi har kompromissat och kan ha hur kul som helst i skogen. Hon får sin frihet och jag kan släppa den känsla av misslyckande för att det funkar ändå. Jag är nöjd.

Så. Visst ska man hela tiden sträva efter att det ska bli bättre. Om man tycker det är roligt. Annars finner man en lösning som passar som man kan leva med och tillåter sig att vara nöjd med det. Om det funkar så räcker det.

Ha en underbar dag!

Kram

9 nov 2012

Comments powered by Disqus